Eller kanske särskilt för mig - och andra kollegor i min ålder - slår det mig plötsligt. Vi lite äldre som kan vårt yrke väl, som liksom har det i ryggmärgen, men som kanske är litet mindre snabbtänkta och förändringsbenägna när det gäller just ny teknik.
Själv känner jag mig mest trött nu. Trött på mitt arbete, trött på tekniken och - ja, trött i största allmänhet.
Så nu får jag be er läsare om en tjänst; ni måste vara snäll med mig nu. Inte skälla på mig för att just er insändare dröjer och sura för att jag ber er själva korta ner era texter. ALLT är teknikens fel just nu.
Att lägga in era texter i vårt skriv- och publiceringssystem tar för tillfället ungefär dubbelt så lång tid, sen kan jag inte alls styra över hur sidan i tidningen är uppbyggd. Texterna SKA vara 2500, 1600 och 450/800 tecken långa och det går inte att fuska med 2900 eller 1890 tecken. Det innebär att jag måste hårdredigera och stryka ner texterna om du som skribent inte gör det själv - och det tar tid. Tid som egentligen inte finns. Till det ska läggas, att vi under den här fasen också bara kan ha en Åsiktssida per dag.
Förmodligen kommer allt det här att bli bättre med tiden, men just nu är det litet kaos. Så förlåt mig om jag låter stressad då du ringer och förlåt mig om det tar tid innan just din insändare kommer in.
Men fortsätt skriv. Och Trevlig helg, alla!