Jag har länge funderat på vad alla dessa klimatmöten, det vill säga bråk i sandlådan, har lett till? Efter oändliga möten, både kostsamma och definitivt inte klimatsmarta, där alla skyller på alla, åker de hem utan att ha åstadkommit ett jota! Nä, istället spyr de på trots ut ännu mera skit, för det är minsann inte vi/de som förorenar!
Under tiden blir världen sjukare och sjukare. Jag vill ge en eloge till alla miljökämpar! Hur orkar ni? Jag är glad åt Greta Thunbergeffekten, men det är otroligt skamligt att våra barn ska behöva känna att det är på deras ansvar att städa upp efter oss.
Jag försöker bidra med min spotta i havet. Jag har ingen bil, äter inte kött, försöker minska på plasten och inte låta vattnet stå och rinna till exempel. Men jag flyger, glömmer bort att släcka i de rum som jag inte vistas i och sopsorteringen är lite si och så.
Visst, vi behöver alla hjälpa till, men kruxet är att vi inte har pengarna eller makten. Vilket osökt för tanken till alla skattepengar som staten drar in, men som fördelas på ett sinnessjukt sätt.
Vart tar dessa skattepengar vägen?
Enbart pengarna från de största skattebetalarna, pensionärerna, borde ju räcka till nåt? De har skattat mer än nån annan som fortfarande är i arbetslivet och fortsätter att skatta ännu mera i penssionärslivet. Fast de pengarna går ju förstås till jobbskatteavdragen.
Pengarna går i alla fall inte till miljön, våra barns framtid. Det är ju förskräckligt att våra barn inte får vara barn, utan istället måste oroa sig för om dom har nån framtid.
Höll på att glömma det som kanske borde vara öronmärkt klimatskatterna. Dessa blir bara högre och högre och läggs på fler och fler produkter. Till vilken nytta? Vi får ju ändå in skit från övriga världen.
Nä, tänker att vi borde glasa in Sverige, i stället för Småstaden, då kan ingen förstöra vår miljö! Då kan vi cykla och åka luftballong i vår egen lilla värld!