REPLIK

Med anledning av artiklarna om psykiatrin;  När den negativa behandlingen av personal återkommer och pågår över tid och den utsatte har svårt att försvara sig och är i underläge, då definieras det som mobbning. 

All personal är i underläge. Oacceptabla beteenden som tillåts fortgå, konflikter som inte hanteras, riskerar att eskalera till betydligt djupare problem med allvarliga konsekvenser som följd. 

Att man gjort upprepade insatser men inte kommit till rätta med det "interna problemet" är sannolikt för att problematiken ligger nån annanstans än i den utpekade personalgruppen, men att man inte velat agera och "rota i rätt soptunna". Detta verkar det ju finnas belägg för i medarbetarenkäten som visat alarmerande siffror gällande ledningsfunktionerna. 

Personalen är nog bara symtombärare på högsta ledningens oförmåga att skapa god psykosocial arbetsmiljö. Det skapar man nämligen - inte "hittar" som Fritz säger. Arbetsgivaren har ansvar att klargöra, motverka och utreda missförhållanden. Ledningen borde således vara förebilder med beteende och agerande. Inte smyga omkring med dold agenda och så frön till missförhållanden, anklagelser och smutskastning.

Det kan inte vara så att "den specifika mottagningen" som chefen tycks uppleva problematisk och dysfunktionell i själva verket har högre kompetens än högsta ledning och därför utgör ett hot? 

Chefen nekar också till att patientsäkerheten äventyras. Men det är ett omfattande begrepp och handlar inte bara om obefintliga köer. Det innebär också att patienten ska känna sig trygg och säker i kontakt med vården. 

Den anställde ska kunna utföra sitt arbete med rätt förutsättningar och metoder. Att hälften av personalstyrkan sagt upp sig innebär att behandlingsutbudet kraftigt bantats liksom möjligheten till rätt insats vid rätt tillfälle. 

Jag törs nog påstå att det som patient värderas högre att möta engagerad personal som har kunskap i evidensbaserad behandling än att interna administrativa sysslor är utförda. Att vänta på läkartid ett halvår kan inte vara patientsäkert. Att uppleva att man inte får rätt vård leder till uppgivenhet. Att lida av psykisk sjukdom och samtidigt uppleva sig avvisad är väl en av många riskfaktorer för suicid ? Det, om något, hotar patientsäkerheten.