REPLIK / Med anledning av: artikeln "Personalen måste kunna prata svenska" publicerad 9 september.
Vi blir bestörta när vi läser artikeln om 77-årige Gunnar Larsson. Han får besök av hemtjänst två gånger dagligen och anser att de som jobbar med gamla människor ska ha tillräckliga kunskaper i svenska.
Gunnar Larsson har ringt en chef för hemtjänsten två gånger.
Gunnar: ”Jag sade att jag tycker att nysvenskar som ska jobba inom äldrevården först ska få lära sig språket så att vårdtagare förstår dem. Men jag fick svaret ”om man inte vill ha dem, så får man vara utan hemtjänst”. Jag tycker inte att en chef ska säga så.”
Helena Magnusson, avdelningschef inom äldreomsorgen: ” Om omsorgstagaren pratar utpräglat Pitemål kan det kanske vara svårt att förstå för en del. Men jag tycker samtidigt att båda parter borde kunna bjuda till.”
Dessa chefers syn på äldre människors viktigaste behov, att kunna kommunicera med en hjälpande omvärld, är oacceptabelt. De bör fundera på andra arbetsuppgifter.
Det är ett välbekant fenomen att när vi människor blir äldre så återgår vår förmåga för kommunicering till vårt modersmål. I södra Sverige har därför flera kommuner finsktalande omsorgspersonal till de äldre som har finska som modersmål.
Trots att de har arbetat större delen av livet i Sverige så har de glömt bort svenskan.
Att ta hand om våra behovshövande äldre är ett synnerligen viktigt och ansvarsfullt uppdrag. Det är ett kvalificerat jobb som skall utföras och de som utför det arbetet skall naturligtvis ha en rejält tilltagen lön men också inneha elementära kunskaper för arbetets utförande.
Naturligtvis är det så att den dialekt som allmänt nu pratas i Piteå älvdal är ganska så svår för utsocknes att helt förstå. Är man från södra Sverige är det ibland mycket svårt att begripa dialektens variationer.
Men det är inte de äldre som skall anpassa sig till vårdpersonalens språk. De kanske inte ens kan. Vid rekrytering av såväl chefer som vårdare så bör den viktigaste aspekten vara att de kan kommunicera på ett fullgott vis med vårdtagarna. Det må gälla såväl Pitemål, svenska som något invandrarspråk för även nysvenskar blir gamla och återgår till sitt modersmål.