DEBATT Lantbrukarnas Riksförbund har börjat använda argumentet att vi ska kunna vara självförsörjande i en krissituation, för att propagera för politiska åtgärder för att öka matproduktionen i Sverige. Jag har inget emot att den svenska matproduktionen ökar, om det sker på marknadsmässiga villkor. Men här verkar det handla om att Lantbrukarnas Riksförbund vill se mer bidrag till lantbruket och fokus i artikeln ligger på kött och mejeriprodukter. Och pratet om självförsörjning verkar mest vara ett nytt svepskäl för att mjölka ännu mer pengar ur statskassan.

Måste Sverige vara självförsörjande på mat? Vilken typ av krissituation skulle kunna uppstå, där vi måste vara det? Att Sverige blir anfallet av andra EU-länder? Eller att resten av EU är ockuperat av en främmande makt? Hur många minuter måste vi då vara självförsörjande innan vi också är ockuperade? Sverige är beroende av samarbete, handel och goda relationer med andra länder. Vi har inte möjlighet att bygga en militär som kan försvara oss så länge att vi skulle ha nytta av att vara självförsörjande. Resonemanget håller inte.

Dessutom är samarbete, handel och goda relationer med övriga världen rimligtvis bästa sättet att minska risken för denna typ av kriser.

Nationalism och statsfinansierad, isolationistisk självförsörjning känns som att det istället ökar risken.

Och frågan är varför Lantbrukarnas Riksförbund kräver politiska åtgärder och bidrag, när det finns enkla sätt att få en lönsam lantbrukssektor med goda exportmöjligheter även utan sådana åtgärder. Det handlar bara om att ställa om och utnyttja jordbruksmarken smartare. Köttet och mjölken är en heliga kor för Lantbrukarnas Riksförbund. Men produktion av animalier är det absolut sämsta vi kan göra med vår jordbruksmark för jordbrukets lönsamhet. Genom att släppa köttfokuset öppnar vi för lönsamhet och exportmöjligheter.

Att röta vall istället för att mata kor med den kan ge både biogas och gödsel med mycket små energiförluster. Att mata en ko med vallen innebär att nästan all energi går åt för att kon ska kunna upprätthålla sina kroppsliga funktioner. Och bioenergiproduktion ökar vår självförsörjning av energi ‒ på marknadsmässig grund. Eftersom köttproduktion är ett så oerhört ineffektivt utnyttjande av jordbruksmarken innebär en minskning av köttproduktionen också att vi öppnar för produktion av mer vegetabiliska råvaror och alternativ till kött och mjölk. Här finns en stor och snabbt växande exportmarknad.

Bäst för lantbrukssektorn är om den kan stå på egna ben och slippa vara beroende av tiotals miljarder i stöd från EU varje år ‒ oavsett om vi har en krissituation eller inte. Lantbrukarnas Riksförbund borde sluta lobba för ökat bidragsberoende och försvagande av jordbrukssektorn och istället lobba för och uppmuntra sina medlemmar att införa åtgärder som stärker sektorn.