Det står nu klart att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet saknar intresse för kvalitet, mångfald och kundnöjdhet (läs nöjda medborgare). Den högaktuella debatten om vinster i välfärden visar en tydlig skiljelinje mellan vi som bryr oss om medborgarnas bästa och de som sitter på sina höga hästar och av principiella skäl, mer eller mindre struntar i kvalitet och valfrihet för enskilda människor. Det absolut viktigaste för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkar vara att förhindra möjlighet för privata aktörer att få avkastning på det kapital och de stora risker som det innebär att driva företag. Dessa partier verkar vara blinda och fyllda av förakt mot de människor och entreprenörer som vill utveckla välfärdssystemen i Sverige. Det är bara kollektivet som räknas och vill man inte tillhöra kollektivet, då får man väl flytta nån annanstans, verkar de resonera.
Privatägd vård, skola och omsorg drivs ofta effektivare än kommunal verksamhet och har minst lika bra kvalitet eller bättre än de kommunala. Personal inom privat verksamhet mår ofta bättre och känner sig mer uppskattade än inom offentlig verksamhet. Sjuktalen är i regel också lägre än i kommunal verksamhet. Jag tror att en bra mix mellan privat och offentligt driven verksamhet vore optimalt för vår samhällsutveckling. Men varför vill då inte Sosialdemokraterna och Vänsterpartiet inse detta? Jag tror att det handlar mer om en princip från forna tider, än något annat. Eller kan det bero på att S och V är rädda för att de omfattande offentligt finansierade systemen som de själva har livnärt sig så länge på, skulle tvingas bekänna färg och visa sina brister i konkurrens med andra? Tänk så många byråkrater och politiker som skulle bli arbetslösa då. Ve och fasa ...
En missuppfattning som propagandamaskineriet inom S och V gärna sprider, är att de privata friskolorna tar en massa skattepengar från oss medborgare, och sätter in på sina privata konton på Jungfruöarna.
Sanningen är den att det finns en så kallad skolpeng för varje elev, som motsvarar den totala kostnaden per elev som kommunen har idag i den kommunala skolan. Exakt samma belopp, skolpeng, betalas ut till friskolorna för det antal elever som går där. Så om nu en friskola lyckas förvalta denna skolpeng på ett effektivare sätt än den kommunala skolan, få bättre resultat för eleverna och ge en bättre arbetssituation för personalen och dessutom få en vinst i verksamheten så är det ju bara att gratulera. Det är det man kallar för en win-win-situation – eleverna vinner, personalen vinner och friskolan vinner samtidigt som det är helt kostnadsneutralt för skattebetalarna. Ungefär samma princip gäller även i andra typer av välfärdsverksamheter. Men detta vill aldrig S och V prata om, utan fortsätter att ”skrämmas” med skräckexempel – som om det inte fanns minst lika många skräckexempel från statlig och kommunal verksamhet!
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) sa i Agenda på SVT att de privata välfärdsföretagen genom åren har tagit ut 15 miljarder kronor i övervinster, vilka istället hade kunnat användas till välfärden m.m.! Hur är detta möjligt, då friskolorna får exakt lika mycket pengar per elev som de kommunala skolorna. Vad är hans definition av övervinster undrar jag? Och om det nu är så lukrativt med skola och omsorg som civilministern säger, borde ju Piteå Kommun vara en extremt rik kommun eftersom det inte finns mycket privata välfärdsföretag här i dag. Hur kan det då komma sig att kommunen inte ens har råd att betala arbetskläder för förskolepersonalen, att socialtjänsten går back med 25 miljoner kronor per år och så vidare? Orden ekar tomma när riktiga argument saknas.