Lagom till den Internationella kvinnodagen 8 mars släpper den israeliska människorättsorganisationen Läkare för Mänskliga Rättigheter (PHR-I) en rapport – ”Mellan hammaren och städet” - om situationen för de palestinska kvinnorna i det avspärrade och utarmade Gaza. I korthet är situationen mer än usel och kvinnorna lever - med västvärldens tysta gillande – under ett svårt förtryck med flera olika bottnar.
FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) satte fingret på kvinnors särskilda utsatthet i krig och konflikter – och samtidigt vikten av kvinnlig närvaro i och påverkan på fredliga lösningar av samma konflikter.
Sedan dess har ytterligare sex FN-resolutioner fokuserat på detta tema. För de palestinska kvinnorna har dock denna internationella välvilja inte resulterat i någonting annat än tomma ord.
I fallet Gaza finns tre olika nivåer av kvinnoförtryck: kvinnornas ekonomiska beroende av männen, fattigdomen där kvinnor tenderar att vara fattigare än männen och det sexuella och fysiska våldet som eskalerat under den nuvarande situationen.
Kvinnornas speciella roll i omhändertagande av barn och familj gör dem också särskilt utsatta för påtryckningar utifrån i syfte att uppnå olika politiska mål – en taktik använd av olika aktörer fån Sovjettidens imperialism, via USA-stödda diktaturer till Trump-administrationen och den nationalreligiösa israeliska regimens hantering av palestinier idag.
Således är den israeliska blockaden av Gaza en militärt i stort sett meningslös aktivitet med det huvudsakliga syftet att beröva palestinska kvinnor och barn deras möjlighet till ett anständigt liv - för att den vägen tvinga palestinierna till underkastelse och få dem att ge upp drömmen om en framtid i en egen erkänd stat.
I en miljö med en arbetslöshet på 55 procent - en av världens högsta – och där 70 procent av familjerna är beroende av matbistånd, utsätts kvinnorna – utöver våld från frustrerade män som fråntagits sin roll som familjeförsörjare – även för djävulskt uttänkta metoder att beröva dem det mest elementära, rätten till liv.
Inte minst gäller det cancersjuka kvinnor i behov av avancerad vård för att överleva sin sjukdom.
Sedan Israel stängt Gazas gränser för införsel av apparatur för diagnostik och behandling av cancertumörer och begränsat tillgången till viktiga cellgifter och andra preparat har Gazas cancersjuka kvinnor och barn, och andra svårt sjuka, hänvisats till vård utanför den avspärrade enklaven.
Men medan den israeliska ockupationsregimen 2012 beviljade 92,5 procent av ansökningarna för sådan vård avslås i nuläget runt hälften – ofta utan någon egentlig motivering.
Under 2018 har PHR-I fått se hur ett ökande antal vårdbehövande palestinier sökt sig till organisationen för att få hjälp med att få sina utreseförbud upphävda.
Av 1 875 avslagna ansökningar om utresetillstånd, varav 608 gällande vårdbehövande kvinnor, gjordes avslagen med motiveringen att någon av den sökandes anhöriga haft kontakter med Hamas – en form av kollektiv bestraffning oförenlig med internationell lag.
Efter ihärdig kamp med myndigheter, militär och domstolar har PHR-I till sist lyckats ogiltigförklara en stor del dessa avslag – vilket visar att de inte varit annat än politiskt motiverade.
En annan, försåtlig grund för avslag gäller personer som efter en resa från Gaza till Västbanken - alltså mellan två palestinska områden - inte återvänt i tid för villkoren i israeliska tillstånd (!) för resan. Detta ”olovliga uppehållande” har, enligt PHR-I, lett till att 464 anhöriga som straff berövats sin rätt att resa ut ur Gaza under 2018 fram till oktober.
Israels behandling av palestinska kvinnor och barn under ockupation, att utan annan orsak än ren ondska och barbari beröva människor deras möjlighet till liv och hälsa, utgör ett svårt brott mot internationell och humanitär rätt.
Ändå kommer situationen knappast att under överskådlig tid uppmärksammas i vårt land vare sig i media eller av politiker.
Inga krav kommer att ställas på Israel, inga sanktioner att införas, ingen ställas till svars. Bland svenska feministiska politiker från höger till vänster är intresset för utsatta systrars situation i Gaza nämligen, med få undantag – obefintligt.