Vad än värre är att nu dras sjukpenningen in samma dag som beslutet fattas vilket ställer den försäkrade på bar backe omgående.

.

Psykiatriskt rehabiliteringsarbete förutsätter grundläggande livsvillkor. Till dessa hör att man har någonstans att bo, vilket förutsätter någon form av inkomst. Vidare behöver de flesta psykiskt sjuka läkarvård som förutom besök hos sin doktor även inkluderar mediciner.

Ofta kombineras dessa åtgärder med någon form av icke farmakologisk behandling som till exempel psykoterapi, arbetsterapeutiska insatser, sjukgymnastik och övriga psykosociala stödinsatser.

Dessa kostar pengar i form av avgifter för besök, och för recept. Behandlingen är förenad men en viss grad av transporterande vilket innebär ökande kostnader för bussbiljetter eller bensinkostnader då buss ej alltid finns tillgänglig.

.

Hur i hela fridens namn skall en sjuk människa kunna resa sig och söka ett arbete då den knappt kan komma sig till sjukvården för att få sin behandling.

Och vad händer den utförsäkrade om den drabbas av ytterligare sjukdomar som hjärtinfarkt, lunginflammation och stroke. Skall man då också arbeta?

Den sjuke hänvisas till arbetsförmedlingen, där arbetsförmedlaren snabbt konstaterar att den arbetssökande är för sjuk för att kunna arbeta och får således ingen hjälp där heller.

Vad återstår då? Jo, man blir hänvisad till socialtjänsten och försörjningsstöd där ens tillgångar granskas in i minsta detalj och de eventuella besparingar man har ryker först innan man får en enda krona i ersättning.

.

Jag har en stilla undran vad socialförsäkrings minister Annika Strandhäll (S) tänkte på när hon skickade regleringsbrevet till Försäkringskassans generaldirektör.

I Ekots studio ett för en tid sedan intervjuades hon av SR:s reportrar och hon var väldigt upprörd över att ”sååå många var sjukskrivna”, och tyckte att det var undermåligt av sjukvården och försäkringskassan som inte kunde kommunicera med varandra.

Hon lät väldigt upprörd.

.

Någon analys från minister Strandhäll om varför det var så många sjukskrivna fanns inte.

Tänker hon att vi läkare avsiktligt vill trilskas med systemet och därför sjukskriver patienter i onödan, eller tänker hon att försäkringskassans medarbetare är slöa och bara rutinmässigt betalar ut pengar, eller tänker hon att alla utmattningsdeprimerade bara är en samling simulanter som inte vill arbeta.

Jag vet uppriktigt sagt inte vad hon tänker, jag är ingen tankeläsare.

.

Vad jag själv tänker om socialdemokraternas nya politik vad gäller sjukförsäkring till psykiskt sjuka är däremot helt kristallklart.

De psykiskt sjuka kommer inte att kunna lösa ut sina mediciner, de kommer därför att återinsjukna i allt djupare depression och ibland omhändertas för psykiatrisk heldygnsvård. De kommer att utebli från sina samtal i brist på pengar. I värsta fall blir de också utan mat och kanske vräkt från sin bostad. I min iver att hjälpa mina patienter tvingas jag se mina ansträngningar för ett tillfrisknande utebli.

.

Detta kan väl inte vara Socialdemokrati. En socialdemokrati som för några år sedan basunerade ut att ”alla skall med”, en socialdemokrati som i valtal lovade att de som är sjuka skall ha rätt till ersättning, en socialdemokrati som skyllde på oppositionens tidigare förda politik hade en bortre gräns i sjukförsäkringen. Är det bättre att med en tjänstemans bedömning avslå läkarnas medicinska intyg, intyg som tidigare berättigade till ersättning.

.

Nej jag tror inte det. Om vi skall ha ett humant samhälle där omhändertagandet av samhällets svaga präglas av empati, omsorg och en garanterad försörjning från samhällets sida under den tid man är sjuk, ja då får minister Strandhäll och socialdemokraterna tänka om eller vad tycker lokala socialdemokrater?

Socialdemokraterna har snart kongress och jag undrar vad de lokala företrädarna kommer att framföra vad gäller den nya sjukförsäkrings policy. Eller har man tänkt blunda för denna högst anständiga välfärdsfråga?

Lars Nygren

läkare, specialist i psykiatriska sjukdomar, Piteå