Med anledning av: insändarna ”Stoppa den grymma jakten på lodjuren” och ”Stoppa nöjesjakten på lo” publicerade 4 mars.

Förekomst av lodjur innebär risk för skador och olägenheter som påverkar människor som bor och verkar där lodjuren finns.

Det övergripande målet inom den svenska rovdjurspolitiken är att exempelvis lodjuren ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.

Artikelbild

Mikael Samuelsson, ordförande för Jägareförbundet i Norrbotten och Jakt- och viltvårdsintresset i Viltförvaltnings­delagationen i Norrbotten (Arkivbild)

I Norrbottens län fastställdes miniminivån för lodjur av Naturvårdsverket i december 2014 till 17 föryngringar, vilket motsvarar ungefär 104 individer.

I Norrbottens län orsakar rovdjuren mest skador på rennäringen. I år sker ingen licensjakt utan enbart skyddsjakt på lodjur i Norrbotten.

Alla intressen som är representerade i viltförvaltningsdelegationen i Norrbotten arbetar gemensamt för att uppnå dessa fyra mål.

1) Lodjursstammen bidrar till att gynnsam bevarandestatus på nationell nivå uppnås.

2) Minskade skador orsakade av lodjur

3) Ökad tolerans för lodjuren och ett ökat förtroende för förvaltningen

4) Minskad illegal jakt på lodjur

Licensjakt är en populationsreglerande jakt som syftar till att förebygga skador orsakade av lodjur.

Jakten bidrar till att minska konflikten mellan lodjur och människa i de områden där lodjurspopulationen är tät och medverkar på så sätt till att acceptansen för lodjur, och även andra rovdjur, upprätthålls.

Licensjakt är en effektiv, kontrollerbar och en hållbar del av en aktiv lodjursförvaltning. Möjligheten till licensjakt gör att lodjuren kan ses som en jaktlig resurs och delar av fällda lodjur kan tillvaratas.

Jakten på lodjur är hårt reglerad av myndigheterna. Inventeringar av stammens storlek talar om nivån på avskjutningen. Stränga regler från länsstyrelsen avgör hur man får jaga. Vetenskapliga bedömningar ligger bakom jakttiden. Statliga myndigheter har också testat och godkänt vissa fällor för lo-fångst.

Licensjakten är tillsammans med andra åtgärder såsom bidrag och ersättningar för skador, samt samråd och information, bidra till att minska konflikter mellan människa och lodjur.

Länsstyrelsen kan besluta om skyddsjakt om det finns risk för allvarliga skador inom renskötseln eller annan tamdjurshållning. Skyddsjakt är därmed en nödlösning.

Många människor berörs direkt eller indirekt av rovdjursförvaltningen därför är det viktigt att arbeta för ökad tolerans för lodjur och ökat förtroende för rovdjursförvaltningen.

För att öka förtroendet krävs att förvaltningen är faktabaserad, transparent och genomsyras av en regelbunden samverkan med och mellan enskilda individer, verksamheter och regionala och nationella myndigheter.

Tyvärr bidrar inte dessa debattartiklar eller de åsikter som de återspeglar till att dessa fyra mål nås, utan tvärtom!

Den bild av lodjursjakten som presenteras känner troligen ingen jägare igen sig i. Tvärtom är det en nidbild som inte är baserad på verkliga fakta – utan fördomar och illvilja.