Skogen, det gröna guldet, ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi.

Skogsprogrammets vision är välformulerad och något som de flesta ställer upp på. Med gemensamma krafter kan fossil energi fasas ut till förmån för förnybara alternativ.

Den växande skogen binder inte bara koldioxid. Den förnybara träråvaran kan dessutom användas för att ersätta betong, stål och andra oljebaserade produkter.

Med ett aktivt skogsbruk mildrar vi inte bara klimateffekterna, det skapar även arbetstillfällen i hela landet och bidrar med skatteintäkter till kommunerna som kan leverera service och välfärd till oss medborgare.

En ny regering kan förverkliga visionen av skogsprogrammet genom att odla en hållbar skogspolitik.

Artskyddsförordningen, nyckelbiotopsfrågan och problematiken gällande den fjällnära skogen är tre områden där politiken måste kliva fram och skapa trygga förutsättningar för enskilda skogsägare.

Den framgångsrika skogspolitiken med frihet under ansvar har på senare år trasats sönder av ogenomtänkta regeringsuppdrag till myndigheter och överimplementerade EU-direktiv.

Skogsägare har på eget initiativ investerat i gröna skogsbruksplaner där skogarna kartlagts. Värdefulla naturområden har identifierats och undantagits från skötsel eller brukas med förstärkt hänsyn.

I andra områden odlas skogen genom aktiva skogsskötselåtgärder och generell miljöhänsyn. Sveriges skogar ägs av 330 000 enskilda skogsägare, alla med olika mål och ambitionsnivåer. Det är en garant för ett variationsrikt skogsbruk.

Istället för att lyfta fram och understödja skogsägarnas positiva arbete, tillsatte regeringen en statligt finansierad nyckelbiotopsinventering som riskerar slå sönder den kartläggning som skogsägarna själv har investerat i.

Registrering av nyckelbiotoper urholkar fastighetsvärdet i de fall då ersättning inte utgår för virkesvärdet.

Detta riskerar att rasera enskilda personers framtidsplaner, eftersom banker inte längre beviljar lån på grund av den problematik som nyckelbiotoper innebär.

En ny regering behöver därför skyndsamt återkalla regeringsuppdraget.

Myndigheternas agerande i den fjällnära skogen visar att regelverket behöver en ordentlig städning.

Det är oacceptabelt att hundratals skogsägare får vänta i flera år på att Skogsstyrelsen ska handlägga deras ansökningar om avverkningstillstånd, utan att veta om skogen får avverkas eller inte.

Skogsägare som nekas avverkning tvingas dessutom stämma staten i domstol för att få frågan om ersättning prövad.

Mark- och miljööverdomstolen gav nyligen Skogsstyrelsen rätt att, med stöd av artskyddsförordningen, begränsa en avverkning i Västra Götaland på grund av att det finns en spelplats för tjäder på en fastighet i närheten.

Även här tvingas skogsägaren stämma staten för att få ersättning för intrånget.

Det kommer alltid att finnas någon art som lever i utkanten av sitt utbredningsområde. Domstolens utslag visar att behovet av att utreda artskyddsförordningen kvarstår.

Det är nu som politiken behöver kliva fram och visa ledarskap.

Äganderätten och den enskildes rättsställning behöver garanteras och den skogspolitiska principen om frihet under ansvar säkerställas.

På så sätt kan vi nå visionen i skogsprogrammet om jobb och hållbar tillväxt i hela landet.