Smalbenet blev komprimerat av fallet, så de fick flytta upp benet igen och fästa med spikar så att det kan läka ihop normalt igen.
Det var i början av november som Grankvist dundrade rakt ner i betonggolvet i Boden efter arbetsdagens slut. Efter nästan en månad i Sunderbyn fick han komma lite närmare hem och flytta in på Lövstigen på Ugglan där han spenderat de senaste tre veckorna. Han tycker det var skönt att få komma från Sunderbyn.
Hur är läget idag?
– Läget är väl att man är jävligt less kan man säga. Fruktansvärt less på att ligga. 60 grader är det närmaste jag kommer till att sitta än så länge. Och även om jag får "full service" när jag ska på toaletten så får man väl säga att det är sånt jag helst håller i min egen lilla privata sektor. Men man ska väl vara glad att det gick så pass bra i alla fall. Det hade varit fort hänt att jag varit här permanent och ätit maten genom sugrör istället, säger Per Grankvist.
Olyckan skedde i Boden där företaget håller på att bygga ett fritids på två plan. De monterade bjälklag och efter åtta stycken var det full dag. Grankvist kopplade bort selen för att inte tjorva in den i stegen, men när han satte ner fötterna på stegen så for bara stegen och han föll tre och en halv meter ner i betonggolvet.
– Jag tog emot med höger ben och komprimerande smalbenet under knät. Jag tog emot med vänsterhanden och bröt handleden. Sen slog bäckenet i och bröt det. I samband med det så komprimerade jag två kotor i ländryggen, säger Per Grankvist.
Vad hände sen?
– Vad hände sen? Jag skrek som en gris! Två kollegor hade gått iväg och skulle låsa containern så jag tog i både för kung och fosterland för jag förstod att jag skulle inte ta mig därifrån själv. Och så gjorde det så klart fruktansvärt ont också, säger Grankvist.
Det blev akuten ett par dagar och sedan följde ett par operationer. En för att flytta smalbenet till rätt position igen och en för att lappa ihop handleden. Bäckenet och ländryggen måste självläka. Den 25 januari är det uppföljning för att se så att inte bäckenet har ändrat sig och ifall han kan börja belasta handled och ben.
Hur lång blir rehabiliteringen?
– Jadu. Försäkringskassan är redan på mig och undrar när jag kan börja jobba igen, men det är först efter 25 januari som jag ens vet när jag kan stå igen. Har bäckenet ändrat på sig så är det tillbaka på ruta ett, säger Per Grankvist.
Omställningen har varit tuff, men samtidigt menar Grankvist att det inte är någon idé att vara efterklok utan det är bara acceptera läget som det är.
– Det känns ju psykiskt när man är van att det är full rulle och nu är det inget annat än väntan. Det har varit gode omställningen. Man vill bara att tiden ska gå snabbare. Man får mest ligga och vänta på tour de ski eller skidskyttet så har man något att se fram emot, säger Per Grankvist.
Hur har julen varit?
– Julfirandet har varit gode lugnt. Närmsta familjen har varit och hälsat på, men jag har inte haft så mycket krav på att de måste komma och hälsa på så mycket. Gumman har nog mycket med barn och barnbarn som härjar. Bättre att de får umgås ordentligt på julen än att vara hit i tid och otid och titta till mig. Sen har jag fått mig nån silltallrik och nån varm tallrik med julmat här på Ugglan, så det har fungerat bra, säger Grankvist.
Fram till slutet av januari så kommer det bli en hel del tour de ski och träna på att böja benet. Sen återstår det att se vad som händer.
– Det enda jag vet med säkerhet är att sekunden jag kan sitta i 90 grader och ta mig med kryckor till ett vanligt skithus så ska jag hem.