Drivande i frågan om statligt ansvar för sjukvården är Kristdemokraterna, med sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson i spetsen.
– Vi lämnar vårt slutbetänkande till sjukvårdsministern den 4 juni. Uppdraget har varit att analysera och belysa för- och nackdelar med ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap, berättar Fredrik Lundh Sammeli (S), riksdagsledamot från Norrbotten och en av ledamöterna i Vårdansvarskommittén.
Kommittén består av ledamöter från alla riksdagspartier. Den har ett eget sekretariat och en expertgrupp med företrädare från bland annat myndigheter, patientorganisationer och fackförbund.
– Nu har man gjort den här stora utredningen, med många människor och mycket resurser. När vi lämnar vårt slutbetänkande så tänker jag att det är antingen en färdplan framåt, eller spiken i kistan där man säger att det här är en dålig idé när man ser till helheten, säger Fredrik Lundh Sammeli.
Samsynen kring utgångsläget är stor, beskriver han.
– Svensk hälso- och sjukvård håller en hög kvalitet. Utmaningarna gäller tillgänglighet och jämlikhet.
Kommittén har bland annat kikat på möjligheten att staten övertar ansvaret för en del av vården, exempelvis specialistvården. Den lösningen tycks alltmer osannolik.
– Utan att föregripa kommitténs slutsatser så har det blivit tydligt under arbetet att det inte är önskvärt att skapa nya "krondiken". Det skulle inte göra tillgängligheten och jämlikheten bättre, säger Fredrik Lundh Sammeli.
Kristdemokraterna har fått visst stöd av Sverigedemokraterna i frågan om ett förstatligande. Socialdemokraterna är ett av partierna som är emot.
– Ett statligt huvudmannaskap tror jag skulle leda till färre vårdenheter i ett län som Norrbotten. Att vi har 33 hälsocentraler och fem sjukhus bygger ju på att man lokalt, som medborgare, faktiskt har möjlighet att påverka politiken. Staten skulle se på länet på ett helt annat sätt, säger Fredrik Lundh Sammeli.
Han hoppas i stället på mer pengar till regionerna, långsiktiga ramar och ett nationellt ansvar för kompetensförsörjningen.
– Min förhoppning är att man i politiken, oavsett vad vi tycker om huvudmannaskapet, kan komma överens om att vi behöver förbättra och stärka statens styrning generellt. I dag är den ganska splittrad, kortsiktig och präglas av tillfälliga, riktade statsbidrag, säger Fredrik Lundh Sammeli.