Havets vattenmassor påverkar effektivt atmosfärens luftmassor. Där en kall och en varm havsström gränsar till varandra, är även förhållandena för bildandet av en frontzon i luften gynnsamma. På samma sätt som i atmosfären uppkommer frontzoner även i havet, vanligen kallade konvergenszoner. Den mest markanta är den antarktiska konvergenszonen vid latitud 50°-60° S, som skiljer kallt antarktiskt vatten från varmare subantarktiskt. Ett stort istäckt hav fungerar som ett stort snötäckt landområde på så vis att det medför ett kontinentalt klimat. På grund av förhärskande västliga vindar påverkas östra och västra kustzonen vid ett större havsområde på olika sätt. På den amerikanska sidan av Nordatlanten flyter en kall havsström längs kusten, som under sommaren kyler kustområden. På vintern kommer dessutom kalla luftmassor från kontinentens inre ut över kusten och ger för breddgraden och läget strängt vinterklimat. Vid samma breddgrad på andra sidan Atlanten strömmar relativt milda vindar in från havet, vilka har värmts av den Nordatlantiska strömmen. Klimatet blir därför mildare. Temperaturskillnaderna mellan Atlantiska strömmen, haven söder om denna och de kalla strömmarna i norr medför att lågtryck tenderar röra sig mot nordost.
