Av bandets åtta medlemmar kommer fem från Arvidsjaur, men är ”placerade i underrättelsetjänst från Västerbotten” som Johan Åhman uttrycker det. Hela bandet, utom Göteborgsbaserade trumpetaren Johan Asplund, är idag bosatt i Umeå.
Ved och musik
Med två plattor och en lång rad spelningar har oktetten med sitt reggaebeströdda sväng och sina texter på Arvidsjaurmål uppmärksammats av media och musikälskare.
Inför tredje skivan bestämde de sig för att ta mer tid på sig och ta nya grepp. Under tre augustiveckor barrikaderade sig bandet i en gammal lada på Johan Åhmans släktgård i Njallejaur.
– Det var hur roligt som helst och det har gått över förväntan. Det är ganska nyttigt att bara behöva hugga ved och spela musik. Man har inga andra livlinor att ta till. Vi gick in väldigt sammansvetsat i det här och vi är nöjda med hur vi låter och hur vi spelar.
Regn på skiva
Bandet har använt sig av en del ”instrument” de har hittat. Det spelas bland annat på cyklar och gamla krukor och uppfinningsrikedomen tycks inte ha haft någon hejd. Producenten Petter Ericsson prövade till exempel att sätta en mikrofon en bit ut i skogen för att fånga ett naturligt reverb från ladan.
– Det spöregnade vissa dagar. Man kan ana att det regnar på vissa låtar.
– Förutsättningarna i att spela in i en oisolerad lada när det är minusgrader på nätterna har kokat ihop till det här, som säkert låtit på ett annat sätt om vi hade spelat in någon annanstans.
Johan Åhman säger att medlemmarna alltid har varit extremt tajta på ett personligt plan och att den här upplevelsen knappast har gjort det sämre.
– När vi var färdiga med en låt kutade vi ner till sjön samtidigt allihop för att vakna till inför nästa låt. Det var ett väldigt tydligt sätt att vända blad.
Ingen pekpinne
Titeln låter politiskt laddad, men det är en tolkningsfråga, menar Johan Åhman.
– Man får läsa in vad man vill i den. Det är ingen pekpinne om det ena eller andra, snarare att skivan ska vara en hand som värjer kronans tyngd. Det är lite mindre omvägar i texterna, lite mer rakt på sak. Samma sak som med musiken. Vi är varken mer eller mindre politiska än vi har varit förr, men får vi låna folks öron så ska vi förvalta det.
Glesbygd’n tycker att cd:n som sådan är ett dött format och att det skulle kännas snopet att enbart släppa musiken på Spotify. Formgivaren Hugo Sundkvist från Arjeplog har tagit fram en ”plånbok” i skinnimitation som skivan ligger i.
– Vi vill att folk ska få någonting mer än en skiva. Det vore fränt om de kan ta fram den och säga ”fan, de tryckte sedlar och präglade mynt”.
– Man får en del av oss, en produkt av åtta människors hårda arbete, som vi hoppas att folk kan låna en femhundring från, nästa gång de spelar Monopol (skratt).
En femhundring är med i förpackningen?
– Bland annat. Vi har präglat mynt, gjort vår egen valuta som heter hektarer, naturligtvis, och förpackat i form av plånbok med allt vad det innebär.
Speciell närhet
Pengar var det ja. De har aldrig varit målet för Glesbygd’n och de som kommer in går alltid till nästa projekt, men nya skivan har varit ett kostsamt äventyr och när bandet firar skivsläppet med Umeåspelning på fredag kväll står bandkassan på minus, säger Johan Åhman.
Innan turnén rullar mot södra landsänden väntar Piteå på söndag.
– Krokodil har alltid varit en fröjd att spela på. Närheten som blir på den scenen är speciell. Då händer det spännande saker med vår musik också.