Botniabanan behövs. Men den är ofullbordad och ger inte full avkastning så länge den inte har fullgod anknytning åt norr och söder. Ådalsbanan skulle ha varit färdig förra året samtidigt med Botniabanan, men den blir nu inte trafikerbar förrän mot slutet på 2011 på grund av regeringens prioriteringar.
Kapaciteten på Ådalsbanan kommer trots detta inte att bli av samma klass som Botniabanan, eftersom hastigheten blir lägre. Åt sträckan Sundsvall-Härnösand görs inget alls under den nuvarande långtidsplanen trots att bansträckan är kurvig och mycket längre än landsvägen. Ostkustbanan klarar inte heller mycket mer trafik.
Gods- och persontrafiken kan inte öka, innan den kan nå Botniabanan via Ådalsbanan. Då först kan restiderna till Umeå sänkas. Att vart tredje tåg ställts in eller försenats på Botniabanan, beror inte på banan utan på lokfel, olyckor och inkörningsproblem med det nya europeiska signalsystemet ERTMS.
Man kan undra varför det blivit så, när ERTMS redan finns i flera länder i Europa. Det är också märkligt att EU nu gett tillstånd till mobilsändningar på frekvenser som ligger nära de ERTMS har, vilket riskerar att ge nya störningar och säkerhetsstopp av tåg.
Norrbotniabanan har flyttats utanför nuvarande långtidsplan trots att en mycket stor del av godstransporterna sker i norra Sverige och banan skulle ge kraftigt sänkta transportkostnader. Detta är mycket olyckligt. Stambanan genom övre Norrland klarar inte ökad belastning och en upprustning av denna blir mycket svår att göra under pågående trafik och den skulle ändå inte alls ge lika stor kapacitetsökning som en ny Norrbotniabana, vilken också skulle ge mycket bättre trafikservice åt Norrlands stora befolkningscentra.
Vi kräver omedelbara åtgärder så att inte tåg stoppas av signalproblem.
Vi kräver att anslutningarna till Botniabanan fullbordas genom att Ådalsbanan och Ostkustbanan ges fullgod kapacitet.
Vi kräver att Norrbotniabanan snarast byggs samt att en ny finansieringslösning söks för denna.