Jag bär på ett tungt samvete. Varje dag kastar jag ur mig spydiga, hemska grejer mot min familj. Om det inte är mina ordval som är nedlåtande, är det min ton. Jag får titt som tätt raseriutbrott på min mamma. Hon försöker hela tiden, men jag svarar henne knappt. Jag vet att hon blir så sårad. Jag är så satans trött på mig själv. Kan jag inte bara vara glad mot min familj?
/Tonårsdottern
Svar från familjeterapeuten Erica Leijonhufvud, Allt för föräldrar:
Du är ingen dålig tonårsdotter! Har du pratat om hur det känns för dig? Många tonåringar känner likadant. Om man har tur har man föräldrar som ser igenom detta och inte blir speciellt kränkta. Andra föräldrar kliver rätt in i "fällan" och det blir stora bråk kring tonåringens beteende. Dina hormoner gör att känslorna åker berg- och dalbana. Det låter som om du gör så gott du kan för att hantera dem, men hemma - där du är som mest trygg - släpper du ändå ut en del av "skiten". Om det är så att du faktiskt har djupa problem och upplevelser som behöver komma ut, föreslår jag dig att uppsöka en kurator på ungdomsmottagningen där du bor eller att gå till skolkuratorn.
Har du frågor till Allt för föräldrars experter? Mejla medlem@alltforforaldrar.se. Du hittar mer läsning på www.alltforforaldrar.se.
nUmeå är en kommun som kämpar för att alla barn ska kunna delta på lika villkor, oavsett deras föräldrars ekonomi. Det har gett Umeå utmärkelsen Årets barnkommun 2012, som utses av Majblomman, en hjälporganisation som kämpar mot barnfattigdom. I Umeå tillåts inte dolda avgifter i skolan, som pengar till utflykter och studiebesök. Från sjunde klass och uppåt får barnen tillgång till datorer som de kan ta med sig hem. Och nu på sommarlovet finns det gratis aktiviteter att gå på och pengar att söka för att åka på sommarläger.