– När jag blev tillfrågad att inreda ett gästrum kändes det som en kul utmaning. Jag ville göra något varmt och tillåtande med lite knäpp feeling och udda kombinationer. Känslan skulle vara boudoir och lite för mycket av allt, säger Ulrika Lindgren.
Pompösa guldramar samsas med vinröd sammet, mattsvart färg, en lyxigt draperad kimono och guldglittrande klackeskor.
– När jag inreder gillar jag att vräka på från början, för att sedan ta bort. Som skribent jobbar jag på samma sätt, jag börjar med att ösa på och testa, för att senare skala av. För mig är inredning hela tiden föränderlig, jag ändrar om och flyttar runt, det är ett sätt att uttrycka sig. Jag gillar när inredning är skev eller om saker skär sig. Då händer det något.
.
En detalj Ulrika Lindgren fokuserat på i det svarta rummet är belysning.
– Jag gillar många ljuspunkter. Lamporna kan se helt olika ut, men det är viktigt att de har en liknande ljusbild. Jag blandar helst inte för många färger och styrkor, men så länge lamporna ger liknande sken så kan de skilja sig åt hur mycket som helst. Mitt bästa hjälpmedel är dimmers man sätter i eluttaget, säger hon.
.
I rummet samsas gamla resväskor och boktravar med ett modernt, turkost sängbord.
– För mig handlar kombinationen av gammalt och nytt om sjuttio procent gamla saker och trettio procent nya. Gammalt behöver inte vara 1700-tal, det kan vara något ens föräldrar har haft – eller den där grejen man köpte för fem år sedan. Det är något där själen redan finns.