När man besöker Swensbylijda idag är det svårt att föreställa sig hur det kan ha sett ut här i historisk tid och sedan, under 1960–80-talet, när förfallet var totalt. Svensby hembygdsförening bildades hösten 1989 och året efteråt startade arbetet med att restaurera dammen.
När dammen fanns på plats så fanns förutsättningarna för att bygga upp flera av de historiska byggnaderna. Under de följande sju åren byggdes i stort sett hela området upp med hjälp av bybor, företagare och Alu-arbetare. Ett mödosamt arbete där många delar raserades på bara ett par dagar i slutet av juli 1997 då det stora regnet kom.
Mätningarna från SMHI visar att det kom 256 millimeter nederbörd under två dygn på ett begränsat område väster om Piteå. Störst mängd regn föll den 27 juli över Fagerheden då 198 millimeter kom på ett dygn vilket fortfarande, 27 år senare, är Sveriges regnrekord.
På den tiden jobbade Gösta Öhman året runt som allt i allo på Swensbylijda och har stor del i utformningen och uppbyggnaden av hela området.
Han minns dagen då regnet kom.
– Jag hade semester och vi var i Böle hos släktingar när det började regna. När vi åkte hem fick vi köra över Bodsjön för det gick inte köra rätta vägen, säger han.
Väl hemma ringde Bo Axelsson och sa att Gösta måste komma till Swensbylijda för det var så mycket vatten i dammen.
– Jaha, men det är väl bara att öppna dammluckorna tyckte jag. "Nej, för fan, då måste vi ha en båt", sa han och då förstod jag att det var kris.
När han kom till området lyfte de först upp bryggorna vid badplatsen med traktorn för att de inte skulle flyta iväg.
– Medan vi var där steg vattnet 50 centimeter. Bron över till hembygdsområdet höll också på att fara, jag körde ner i ett hål i bron med traktorn. För mig blev det ingen semester!
Vattnet rusade på bred front över alla fördämningar mot Sadelinska kvarnen på området. För att kunna rädda den så tvingades man skyddsgräva en fåra där vattnet kunde passera. Under natten nåddes kulmen. Då var vattenståndet i Lidträsket cirka 1,5 meter högre än normalt.
– Den mindre kvarnen flöt iväg men vi hann rädda bastun som också ville iväg. Vi spände fast den med en kätting i en grov björk, säger Gösta Öhman.
Först efter en vecka kunde man bedöma skadornas omfattning. Förödelsen var enorm.
– Det tog många år att få i ordning efter översvämningen. På den tiden hade vi 32 Alu-arbetare och många pensionärer och företagare som hjälpte till.
Elisabeth Eriksson vid Bäckvallenvägen i Svensbyn har inte glömt ovädret.
– Det är en dag man minns. Vi bodde i sommarstugan på tomten, det började regna denna dag och vi har bäckar på båda sidorna om huset och såg hur vattnet steg på gräsmattan, det kom från alla håll.
Till slut insåg Elisabeth och maken Berndt att de var tvungna att bära ut möblerna från sommarstugan.
– Det började komma in vatten på golvet så vi vadade ut med alla möbler och bar upp dem till huset. Trädgårdsmöblerna flöt iväg mot bäcken. Småpojkar stod och fiskade på vägen här utanför. Vi hade fullt med vatten i husets källare så det gick inte gå ner där. Det flöt omkring saker. När vattnet försvann blev sedan allting grått ute på gården. Jag hade ju planteringar, de blev också grå så det var väldigt dystert, säger hon.
Sedermera såg paret Eriksson att huset blivit så svårt skadat att de tvingades riva det och bygga ett nytt hus.