Videon är inte längre tillgänglig
I den helt färska skriften "Svensbyns stamhemman" redovisar Svensby Hembygdsförening och Pitebygdens Forskarförening forskning om hur Svensbyn, Pitebygdens största by, har vuxit fram. Genom att, som Forskarföreningens Ulf Jonsson beskriver det, "skruva ihop" gamla kartor med dagens karta över byn lyckas man på ett slående sätt visa bland annat hur landhöjningen förändrat landskapet.
På 1200-talet nådde havsvikarna långt in i byn. Den viktigaste viken var bred och gick in mot Liden, fram mot dagens hembygdsområde Swensbylijda. Vattnet grenade sig på flera ställen och en vik omslöt Ön nästan helt och hållet (ännu tidigare hade Ön varit en reell ö).
Havet retirerade
På 1600-talet var Svensbyn helt annorlunda och mycket mer lik vår tids by. Havet hade dragit sig tillbaka och endast viken fram till Liden var seglingsbar. De övriga havsvikarna hade genom landhöjningen blivit ängs- och betesmarker, om än ganska sanka. Havsnivån var fyra meter högre än i dag.
I "Svensbyns stamhemman" berättar man detaljerat om hur de äldsta hemmanen har kommit till, var de låg och vem som var ägare år 1700, år 1817 och år 1897.
Uppgifter om de äldsta gårdarna har man fått fram genom arkiven från år 1539, då den allra första taxeringen för beskattning gjordes på Gustav Vasas order. Den första kartan upprättades 1643, år 1700 kom en betydligt mer detaljerad karta.
Från 1699 gäller en fast numrering av gårdarna i Svensbyn, där var och en har ett hemmansnummer från 1 till 44.
Hembygdsforskarna har använt sig av en lång rad olika källor, både kyrkliga och statliga arkiv.
Kyrkliga källor...
- När man forskar om människor och familjer tillbaka till början av 1700-talet gör man det med fördel med hjälp av de kyrkliga arkiven: födelse- och dopbok, lysnings- och vigselbok, död- och begravningsbok samt husförhörslängderna är viktiga källor för oss släkt- och bygdeforskare, säger Ulf Holmberg, Pitebygdens Forskarförening, och fortsätter:
...och statliga
- Men vid forskning ännu längre bakåt i tiden måste man i stället använda sig av statliga handlingar som upprättats över händelser som har med ägande, beskattning, militär utskrivning samt rättsskipning att göra.
Det handlar om gammalt och nytt kartmaterial som Lantmäteriet kan tillhandahålla, jordaböcker, mantalslängder, domböcker, boskapslängder, tiondelängder och bouppteckningar.
Jämfört med hembygdsböckerna om Svensbyn del 1-3, som utkom under 1980-talet, har man nu gått ytterligare 100-150 år bakåt i tiden.
Mycket händer
- Det händer mycket i Svensbyn på 1600-talet. År 1640 fanns det 26 hemman i byn, år 1700 hade antalet ökat till 44, en våldsam ägodelning, säger Ulf Holmberg.
De rön som nu sammanställts i form av ett faktaspäckat häfte är resultatet av ett intensivt studiearbete som bedrevs i Svensbyn i vintras. I samarbete med Forskarföreningen anordnade Hembygdsföreningen fem studiekvällar med 30-40 deltagare vid varje tillfälle.
Entusiastisk
- Glädjande nog var det många kvinnliga deltagare och åldersspridningen var stor, från 20 år till över 80 år, säger Hembygdsföreningens ordförande Brith Fäldt, som är entusiastisk över studiearbetet och vad det resulterat i.
- Varje gång pratade vi oss igenom ett nytt byaområde, folk hade mycket synpunkter och vi hade en bra dialog, säger Ulf Holmberg.