Kanske tittar en och annan lite frågande på ortsdateringen. Det är nog få som vet att den populära badplatsen på Hemlunda egentligen heter Stordjupviken. I folkmun har den istället blivit känd som ”Pottan”.
– Det har nog med utformningen att göra, alltså att det är grytformat eller liknar en potta, resonerar Ann-Britt Pettersson.
Hon har ”bara” varit husvagnsgäst på Hemlunda camping sedan fem år tillbaka, men efter mycket forskning har hon stor kunskap om platsen och historiken bakom.
Spåren syns tydligt efter 50- och 60-talets grävande. Då kördes sand till Bergsviken och Strömnäs där nya bostadsområden byggdes.
Även Sundskanalen i centrala Piteå fylldes igen med sand från Stordjupviken innan Sundsgatan byggdes.
Kommunen avsedde först att använda sjön som vattentäkt, men efter en utredning bedömdes vattnet inte lämpligt att dricka. Istället upprättades en badplats med omklädningsrum och brygga.
En camping blomstrade upp som först sköttes av Storfors AIK. Nu är det George Sundqvist och Maria Lv som tar hand om den.
– Vi började 2010 eller 2011 när jag flyttade hit från Kina, berättar Maria.
Den här sommaren har affärerna gått särskilt bra. Inte undra på ...
– Det har varit en mycket varm sommar, då kommer fler husvagnar.
Åsa Eldstål och Lars Johansson från Kiruna har stått längst på campingen.
– Vi stod här första gången 2004, berättar Åsa. Vår son, som då var sju år, fick många kompisar på campingen. Och så gillar vi att det är nära till stan eftersom vi cyklar jättemycket.
Men runt den mysiga sommaridyllen finns också en amusant mystik.
På sjöbotten påstås nämligen en traktor vila.
– När vi kom hit första åren pratade man om det där, minns Lars Johansson. Då hade man varit här och dykt, men man sa att det var för djupt.
Nå, hur djupt är egentligen vattnet i ”Pottan”? För ett svar vänder vi oss återigen till Ann-Britt Pettersson.
– Vi har varit ute här med båt och lodat, berättar hon. Som djupast fann vi att det var elva meter, men jag har hört talas om att det ska vara sjutton någonstans.
Är den försvunna traktorn bara en skröna? Eller står den någonstans på mörka botten och väntar på att bli hittad?
– Det är mycket möjligt. Vi kunde ju nyss läsa om den där båten (bogserbåten i Piteälven) som man hittade, men det som inte syns finns inte, skrattar Ann-Britt.