Journalisten Julia Skott har skrivit och bloggat om olika aspekter på kropp, vikt och hälsa en längre tid.
Responsen på hennes projekt ”Kroppsbilder” var en av händelserna som fick henne att bestämma sig. Det saknades en bok på marknaden, och hon skulle skriva den.
”Kroppsbilder” är en hemsida som fortfarande ligger uppe, men som inte längre är aktiv. Dit kunde människor skicka in en bild på sig själva med uppgifter om ålder, längd, vikt och BMI. Tanken var att illustrera hur olika kroppar kan se ut och hur olika vikter kan se ut, allt för att avdramatisera siffrorna. Som en digital simhall där alla kroppar får dela plats i duschen.
Oroliga för våra kroppar
Det första bildinlägget på ”Kroppsbilder” föreställer Julia själv och det sista inlägget består av en framsidesbild av hennes bok ”Kroppspanik – fett, lögner och sjukt onödig ångest”. Den gavs ut förra året.
Högst upp på baksidan med versaler kan man läsa: ”Står vi på vågen står vi inte på barrikaderna”.
– Boken är lite som jag – arg, klok och rolig. Det är en slags faktadebattbok och en kombination av forskning, fakta och populärkulturella spaningar. Jag vill visa på vilka och hur många strukturer som samarbetar för att göra oss oroliga för våra kroppar. Ibland säger jag att boken är som att ha en bra kompis. Den håller dig i handen och säger åt dig att skärpa dig ibland.
Överviktig och frisk?
Våra egna och andras kroppar tar ofta stor plats i våra tankar. Medvetet och omedvetet.
– När man ser hur mycket tid, energi och pengar som slösas bort för att vi mår dåligt i våra kroppar känns det så onödigt. Många gånger är det oberoende av hur kroppen faktiskt ser ut. Det är inte enbart en fråga som rör överviktiga kvinnor, även om det många gånger pratas om det på så.
Med sin bok vill Julia visa på ett mönster.
– Många av de här sakerna har vi hört tidigare, men när man lägger dem efter varandra får man ofta en stark aha-upplevelse.
Julias eget budskap är klart och tydligt formulerat.
– Det är inte dig det är fel på, det är samhället.
Hon fördjupar sitt resonemang:
– Den allmänna sanningen är att det inte går att vara överviktig och frisk och att det är farlig att gå upp i vikt. Det finns vissa risker med övervikt, men det är inte en självklar sanning och problemen behöver inte komma med varje nytt kilo. Många som anses överviktiga har svårt att få vård, då deras problem systematiskt skylls på just vikten. Det blir ett problem som leder till att många drar sig för att söka vård.
”Smal” inte magi
En av konsekvenserna med att samhällsstrukturen indirekt säger att "en frisk kropp är en smal kropp är en snygg kropp" blir att en del människor lever ett liv där man hela tiden begränsar sig.
– Mår man dåligt över sin kropp låter man många gånger bli att göra saker som man egentligen vill. Som att bada eller ragga på någon. Eller så gör man de sakerna, fast man tänker hela tiden på hur man ser ut. Då menar jag att man lever ett kringskuret liv och det är sorgligt.
Julia säger också att i diskussionerna kring kropp och vikt brukar hon poängtera att hon inte uppmuntrar folk att enbart ligga i soffan och äta skräpmat, något som nog ingen mår särskilt bra av – även om man självklart får det.
– Men bygger man sitt liv kring att bli ”smal” istället för att ”må bra” och sätter ett självklart likhetstecken mellan de två så tror jag också att man lever ett begränsat liv – och att man kommer att bli besviken. Många upptäcker att ”smal” inte är den magiska nyckeln som förändrar allt. Även smala människor har dåliga dagar, både när det kommer till kläder och till andra saker som relationer. Allt löser sig inte automatiskt med ’rätt’ siffra på vågen.
Ordval lär dig att du inte duger
En annan sak som Julia har reagerat över är hur klädtipsen i tidningar riktade mot kvinnor ofta är skrivna. Ordvalen handlar om att dölja, kamouflera, dra uppmärksamhet från.
– Det du indirekt lär dig är att du inte duger, och att du har en slags skyldighet att skapa illusionen av rätt proportioner så att folk inte upptäcker hur din kropp verkligen ser ut. Som om kroppen hela tiden är ett projekt som aldrig är bra nog.
Fördjupar man sig ännu mer är vissa ’passformsfel’ är mer accepterade.
– Att till exempel ha stor rumpa och liten midja är mer accepterat än tvärtom. Vi har alltså också idéer om vilka kroppsformer som är mer okej än andra, säger Julia.
Storlekslapp sällan neutral
När det handlar om kroppsformer och kläder säger Julia att storlekslappen i ett plagg sällan är en objektiv information.
– Vi får lära oss att mycket av vårt värde ligger i hur vi ser ut och hur andra uppfattar vårt utseende. Man vill inte att någon ska tycka att man är tjock, för då blir man förknippad med en massa negativa saker, som att man är ful, korkad och misslyckad. Även om siffrorna eller bokstäverna på klädlappen borde vara ett neutralt värde så är det sällan så. Vi har en uppfattning om vad som är acceptabla storlekar och att lappen säger något om vårt människovärde.
Men Julia väljer att vända på det. Om du inte passar i standardstorlekar handlar det snarare om att standardstorlekarna och genomsnittsmåtten inte passar dig.
– Det betyder inget annat än att den storleken inte är gjord utifrån dina mått. Du har inte fel mått, plagget har fel mått för dig. Men det kan vara svårt att komma ihåg när man står där i provrummet ...
Lär sig hur en kropp ser ut
I dag vet vi att retuscheringen av modebilder är enormt utbredd.
De flesta har sett delade så-går-det-till-filmer på sociala medier.
– Visst reagerar vi ibland, stannar upp och verkligen tittar på en bild. Då är vi medvetna om hur det går till. Men budskapet går in omedvetet hela tiden, hjärnan tar in den visuella informationen och modellkropparna blir normen. Utifrån det lär sig hjärnan att ’så här ser en kropp ut’.
– Men man ska också vara tydlig med att de kroppar som syns faktiskt sitter på människor som ser ut så. Det är inte fel att vara smal, det är viktigt att komma ihåg, även om modellkroppen inte är realistisk för de flesta av oss.
Vad är det viktigaste i ditt resonemang som du vill skicka med alla som läser den här texten?
– Att det väldigt sällan är dig det är fel på. Det är nästan alltid samhället och något som är konstruerat.