Ett av Catarina Lundbäcks största intressen är människans mörka sidor.
– Alla har en relation till brott. Man är själv drabbad, man känner någon som råkat illa ut eller så är man rädd för att något ska hända i framtiden. En av de saker som fångar mig är vad som får människor att begå brott, säger hon.
Som barn broderade hon spökhistorier, pjäser och mordgåtor.
Två hållpunkter från barndomen, kopplade till ämnet, är årsboken Nordisk kriminalkrönika och tv-programmet Efterlyst.
– Jag läste sammanfattningar av aktuella kriminalfall och drömde om att själv skriva i boken. När Efterlyst började sändas var jag 12 år. Jag satt hemma i vår beiga hörnsoffa och sa till mamma att där, där jag ska jag jobba!
.
Och så blev det. Men vägen till producentjobbet på Efterlyst var långt ifrån rak.
Catarina Lundbäck är född och uppvuxen i Piteå. Hon läste naturprogrammet på Strömbackaskolan och byggde på med ekonomistudier vid Luleå Tekniska Universitet.
– Men jag kände rätt snabbt att det inte var min grej, att sitta stilla och hålla på med siffror. Helst ville jag bli polis och sökte till polishögskolan, men har tyvärr för dålig syn, säger hon.
Som alternativ till siffror och polisarbete sökte hon till Kriminologiska institutionen.
– Jag hade inte betygen, men tänkte att jag får väl tjata mig in. Jag ser inte motstånd utan något att övervinna, så jag lyckades snacka mig in och läste kriminologi parallellt med ekonomiutbildningen, säger hon.
Efter ett bra gäng högskolepoäng, där hon också bakade in kurser i psykologi och rättspsykologi började Catarina jobba på bank.
– Men drömmen om Efterlyst fanns kvar och enda gången det var spännande på banken var när Christer Pettersson gick in på banken på andra sidan gatan.
.
För att närma sig sitt mål sa Catarina till slut upp sig och fixade praktikplats på SVT:s barn- och ungdomsavdelning.
– Jag knogade och ringde till Efterlyst och till slut fick jag börja som reporter. Bland annat jobbade jag med en dokumentär om Hagamannen när polisen grep honom, så jag fick flyga upp till Umeå och rapportera direkt. Jag stannade på redaktionen i tre år och jobbade som reporter och senare producent.
Efter en avstickare till magasinbranschen – också en typisk Catarina-historia – gick hon tillbaka till producentrollen för tv-format.
– Jag hade verkligen drömt om att driva ett kriminalmagasin, så när jag såg att Bonnier hade registrerat namnet Misstänkt ringde jag för att söka jobb på tidningen. Det slutade med att jag fick komma och pitcha min idé på hur den skulle byggas upp. Jag hade ingen tydlig tanke, men frifräste lite och fick jobbet.
.
Tillbaka till tv-världen har hon jobbat för produktionsbolagen Strix, Titan och Nyhetsbolaget.
Bland annat var Catarina producent och exekutiv producent för fyra säsonger av Tunnelbanan, en tv-serie där tittarna får följa trygghetsoperatörerna som bevakar Stockholms tunnelbanesystem och koordinerar hjälpinsatser för små och stora händelser.
Catarina har också varit producent och exekutiv producent för Sjukhuset – tv-serien som skildrade arbetet på två olika sjukhus – Det stora tårtslaget, Mordet, Stjärnkusken, Vägens hjältar och SOS djur.
– I flera av produktionerna jag har gjort rör vi oss i känsliga miljöer och pratar med människor om svåra saker och då är det mitt ansvar att inget går fel. När vi jobbar med polisen, Trafikförvaltningen eller på sjukhus ser jag också till att vi följer alla lagar och regler. Som producent för ett tv-program är man ytterst ansvarig för programmet, säger hon.
.
Som kreativ chef på Nyhetsbolaget var Catarina ansvarig för det kreativa innehållet i produktionsbolagets program.
Men i januari i år kom brytpunkten.
– Jag kände att jag jobbat länge i branschen och hade mycket kontakter. Jag frågade mig ”Varför gör jag inte det här själv?” och skrev en plus- och minuslista om att starta eget.
På plussidan stod två saker, medan minussidan blev lång.
– Jag bestämde mig för att köra ändå, så jag blundade och hoppade och litade på att det skulle gå vägen. Som tur är har jag bra nerver och ligger inte sömnlös, säger Catarina och hänvisar till en viktig ingrediens:
– Det skulle inte ha gått utan mina fantastiska kollegor. De backar mig till hundratio procent och har varit beredda att följa med mig. Det känns faktiskt magiskt.
.
Nu har Catarina för andra gången skjutit upp sin semester. Nya uppdrag har trillat in och sedan Alaska film och tv startades i slutet av mars har företaget säkrat produktionen av några dokumentärserier till två av de största svenska tv-kanalerna, de förhandlar också om ett koncept med en tredje.
– Just nu jobbar mellan tjugo och tjugofem personer för Alaska och nu är jag faktiskt glad för att jag är ekonom i botten, säger Catarina.
.
Alaska har nyligen flyttat in i en lokal på Sibyllegatan på Östermalm i Stockholm.
– Den ligger mitt mellan där vi bor och barnens skola. Jag cyklar förbi här varje dag och när köket hemma inte funkade som arbetsplats längre såg jag en skylt där det stod ”network office”. Jag ringde numret. En kvart senare tittade jag på lokalen och samma eftermiddag hade jag nyckeln i handen.
Allt på typiskt Catarina-vis.
Namnet på sitt produktionsbolag fick hon av sin kollega Agnes Hirdwall som närde en dröm om att starta en bar med namnet Alaska, men efter att Catarina testat femtiotalet namn som hade med Norrbotten, snö, midnattssol och norrsken att göra, gav hon bort sitt Alaska.
.
Vad är det som driver dig?
– I grunden är jag genuint intresserad av vad människor har att berätta. Det handlar inte om att göra saker snaskiga eller att utnyttja personer, utan snarare om att bygga upp ett förtroende. Jag har stor respekt för historierna de berättar och den tilliten ska kännas hela vägen till tittaren. Jag vill berätta om hjältarna i vardagen, de som gör sitt bästa för att vi ska vara trygga och säkra. Jag vill också ge en bild av rättssamhället och hur det brottsförebyggande arbetet fungerar. Sedan kan jag uppleva att brottsoffer i Sverige ofta känner sig bortglömda och ensamma – de behöver också en röst.
.
Har du träffat någon i jobbet som rört dig extra mycket?
– I tv-serien Mordet träffade jag en mamma vars dotter blivit mördad. Jag tänker ofta på henne. Hon förlorade allt, och sorgen och tomheten i hennes ögon kommer jag nog aldrig att glömma.
.
Vad tänker du om den förutspådda döden för linjär-tv?
– En gång i tidernas begynnelse tipsade Robert Aschberg mig om att gräva där jag står. Det har jag gjort genom hela min karriär. Jag har berättat om det som finns runt omkring mig. Det kommer alltid att finnas ett behov av att ta del av bra och intressanta historier, så även om linjär-tv försvinner så försvinner inte berättelserna – och det är det som är mitt fokus. Historierna kommer bara att publiceras av fler olika avsändare på nya sätt och nya plattformar, säger Catarina.
.
På Alaska film och tv väntar nästa besökare på sin tur. Vi avrundar med att återkoppla till barndomens fascination för mord och polisarbete.
Drömmen om Efterlyst gick i uppfyllelse.
Likaså målet att själv skriva i Nordisk kriminalkrönika.
Catarina skrev nämligen en text i den allra sista utgåvan.