Kofösning på gammeldags vis från hästryggen
Miljömässigt, djurvänligt, men också effektivt. Att driva in kor från sommarbetet på traditionellt cowboyvis är det mest optimala. Jordbrukarfamiljerna Hardselius och Nilsson utanför Älvsbyn, gör det från hästryggen.
Lasson är en självklar ingrediens på sadeln. Men "roping" är ett moment som i princip bara utövas i Amerika.
Foto: Robert Lundberg
De tre senaste åren har Anette och Mikael Nilsson tillsammans med Berit och Sten Hardselius, slagit sina påsar ihop.
- Djuren har ju sommarbetat tillsammans då är det lika bra att hjälpas åt att ta hem dem, resonerar Berit Hardselius.
Utveckling
Sättet att genomföra detta arbete har utvecklats rejält de senaste åren.
- För sju, åtta år sedan gjorde vi det med fyrhjuling och med häst, berättar Berit Hardselius.
Det gick si så där.
- Fyrhjulingarna lever ju om, djuren blir lätt stressade. Väger man sen in miljötänket så är det förstås inte heller det bästa alternativet, säger hon.
Bättre är det nu.
- Absolut, det kan inte bli mer optimalt även om det kanske är en aning tidskrävande, säger Berit Hardselius.
För tre år sedan inledde de två jordbrukarfamiljerna ett samarbete med Rikard Öhman, som tillsammans med kollegor driver upplevelseturism, där västernridning utgör det huvudsakliga innehållet.
Ömsesidigt
Samarbetet är ömsesidigt intressant.
- Jättekul att kunna hjälpa till. Samtidigt är det kul visa för andra jordbrukare att det här fungerar. Det kan ju handla om allt från att driva djur till att på ett skonsamt sätt fånga in djur som eventuellt kommit på drift, säger Rikard Öhman
Med hjälp av honom, men kanske framför allt Svante Andersson, blir det kofösningen på professionell nivå.
Andersson har flerårig erfarenhet från bland annat cowboyarbete i Amerika.
Främst då i trakter som Montana, Wyoming och Kalifornien, klassiska västernområden, med klassiska rancher.
- Jag har varit där ungefär fyra år. Förutom traditionellt rancharbete arbetar jag även med att träna hästar, berättar Andersson.
Hans kunskaper ute på det cirka 40 hektar stora betesområdet där de 60 kvigorna betar, är guld värd.
Svante Andersson instruerar gruppen ryttare hur de ska agera med sina hästar, sedan går drivningen lugnt och metodiskt till väga.
Jordebrukarfamiljernas djur skiljs ut från varandra. Därefter drivs de i grupper om tio djur åt gången in i transporthagen.
Ombytta roller
Där väntar Mikael Nilsson och kollegan Stefan Hardselius med särskild transportvagn på vilken djuren lastas, för att sedan få skjuts de sista kilometrarna hem till respektive gård.
- Det här känns bra, säger Anette Nilsson.
- Djuren stressas inte på samma sätt som om de skulle ha drivits med motorfordon.
Hon tror inte att kofösning på det här sättet är särskilt vanligt i norra delen av Sverige.
- Jag har hört att det förekommit i Kalixtrakten. Däremot är det väldigt vanligt på de större lantbruken i södra Sverige, säger hon.
Och när bondfruarna agerar cowgirls och sköter grovjobbet, ja då får deras män sköta marktjänsten.
- Jo, jag har kokat kaffe, Stefan har fixat smörgåsarna, säger Mikael Nilsson.
Så jobbar vi med nyheter