De sade att det skulle vara avspärrat på måndagen, och att jag kunde komma på tisdagen. Så nu väntar jag på att åka ut dit, säger Sten Eriksson.

Den stora, gula stugan på ön Storsandskär på andra sidan Umeälven syns tydligt från fastlandet där Sten står och väntar. För några minuter sedan åkte ett gäng poliser över mot stugan och förtöjde båten vid bryggan nedanför huset.

Området vid bryggan och huset har fungerat som en sambandscentral för in- och utskeppning de här dagarna sedan olyckan, säger Sten Eriksson.
Artikelbild

| "Alla var i chocktillstånd, även räddningspersonal och sjukvårdare", säger Sten Eriksson om scenen vid olycksplatsen.

Drygt 200 meter från Stens stuga, uppskattar han, kraschade flygplanet i söndags.

Jag var inne i stugan och höll på att plocka ihop, vi tänkte fara till stan, när min fru öppnade dörren och skrek att ett plan hade störtat.

Svår terräng

De ringde 112. Sedan sprang Sten Eriksson mot olycksplatsen.

Artikelbild

| Sten Eriksson såg inte nedslaget för planet, men hans första tanke var att rädda liv: "I min värld går ju inte ett sådant plan rakt ned i marken, utan man tänker att det glidflyger. Så det borde finnas liv att rädda där, det var absolut min första tanke".

Först sprang jag lite för långt, jag kunde inte hitta planet. Så jag fick springa tillbaka. Då ser jag en flygplansvinge som sticker upp.

Att ta sig fram till planet var inte lätt. I vägen låg fällda träd i ett virrvarr.

Men jag kom fram till planet, och undersökte först om det fanns en risk att det kunde smälla. Det pös lite grann framme vid motorn, men förutom det var det alldeles tyst.

Han tog sig fram till öppningen på flygplanet och tog pulsen på två människor.

Jag kände ingen puls. Då börjar man känna... lite förtvivlan. Vad ska jag göra? Och jag var där helt ensam.

Sjukvårdare anslöt

Efter några minuter dök en helikopter upp ovanför honom. Sten Eriksson viftade med armarna för att göra sig sedd.

Jag såg att de såg mig, för de gjorde en lov med helikoptern och kom tillbaka.

Först att ansluta var en sjukvårdare som firades ned från helikoptern. Snart var där mycket folk på plats. Sten Eriksson var inte längre ensam.

I och med att helikoptern stod och hovrade rakt ovanför platsen kunde andra enkelt se var olycksplatsen var. Så efter en liten stund kände jag att jag inte kunde tillföra något mer, då tog jag mig tillbaka till stugan.

TT: Har chocken lagt sig?

Det går i skov. I går kväll hade jag svårt att somna, då började minnesbilderna komma.