Malin Westling tillsammans med hunden Chili.
PiteÄ kommuns skolchef Malin Westling mÄ ta emot pÄ balkongen i lÀgenheten pÄ Mossen, men som arjeplogare vet hon var paradiset finns. Varje Är nÀr midsommar nalkas tar hon med sig familjen dit.
â Vi har vĂ„r stuga i Racksund utanför Arjeplog. Min mamma och pappa byggde stugan medan de pluggade. De var i 20-Ă„rsĂ„ldern och flottade över timmer och timrade sjĂ€lva. Stugan har byggts ut i omgĂ„ngar men stommen finns kvar. Det Ă€r en plats dĂ€r jag bottnar. VĂ„ra rötter dĂ€r gĂ„r tillbaka till 1600-talet. Det Ă€r paradiset för mig.
Att över en tallrik glass med jordgubbar prata med en kommunal skolchef om var paradiset finns kan framstÄ som kitschig metafor, men nÀr det gÀller Malin Westling har frÄgan en djupare klang. Hon fann sin kristna tro under ungdomsÄren och samhörigheten i kyrkan var en stor del av behÄllningen nÀr hon i tonÄren flyttade till PiteÄ.
â Jag kommer inte alls frĂ„n en religiös familj. Jag blev kristen i samband med konfirmationen. NĂ€r man gick i kyrkan i Arjeplog var man typ den enda person dĂ€r som var under 70 Ă„r. Man stack verkligen ut. I PiteĂ„ kom jag istĂ€llet till ett sammanhang med mĂ„nga kristna ungdomar. Framförallt var EFS vĂ€ldigt stort. Jag hittade en samhörighet och det betydde oerhört mycket.
Som ung kom Malin Westling flera gÄnger att slitas mellan sina intressen inom politik och religion. NÀr hon i 20-ÄrsÄldern hoppade av socionomstudierna valde hon att ta ett diakonalt Är inom Svenska kyrkan. Under sabbatsÄret bestÀmde hon sig för att följa sin tro och börja studera till prÀst.
â Det kĂ€ndes verkligen som mitt kall. Jag var politiskt aktiv som tonĂ„ring och var van att prata inför folk. Jag kĂ€nde mig trygg pĂ„ en scen och ville samtidigt jobba för Gud.
Hunden Chili har blivit en viktig följeslagare i Malin Westlings liv.
Hon lÀste den treÄriga prÀstutbildningen i Uppsala och blev EFS-prÀst inom Svenska kyrkan. PÄ utbildningen trÀffade hon Niklas som hon sedan skulle gifta sig med. NÀr de flyttade till makens hemtrakter i SmÄland var Malin 24 Är och gravid med deras första barn. Den första tiden i SmÄland prÀglades dÀrför av mammaledighet. Det gjorde att chocken som skulle drabba henne i det kyrkliga arbetslivet fördröjdes. NÀr hon slutligen tilltrÀdde sin tjÀnst i Markaryd församling kom arbetsmiljön som nÄgot av en chock.
â Det var sĂ„ otroligt mycket tuffare Ă€n jag trodde. Jag trodde jag hade skinn pĂ„ nĂ€san, men det var hĂ„rt. MotstĂ„ndet mot kvinnliga prĂ€ster var vĂ€ldigt utbrett. Det var ocksĂ„ svĂ„rt för vĂ„rt familjeliv. Avtalen var helt usla. Vi hade en ledig helg pĂ„ fem veckor och sannolikheten att vi skulle fĂ„ samma helg ledigt var ju obefintlig. Det blev vĂ€ldigt tufft vĂ€ldigt snabbt.
Samtidigt som hon ifrÄgasattes i sin roll som kvinnlig prÀst vÀgde ansvaret för församlingen tungt pÄ hennes axlar. MÄnga församlingsbor mÄdde dÄligt och i egenskap av församlingens prÀst fick Malin bÀra en del av deras personliga mörker.
â Det var svĂ„rt. Jag var för ung och det Ă„t upp mig. Jag kunde inte slĂ€ppa det.
Utöver ansvaret för församlingsmedlemmarna tjĂ€nstgjorde hon ocksĂ„ som jourhavande prĂ€st via SOS alarm. Ăn i dag bĂ€r hon med sig minnet av en misshandlad kvinna som hon trots alla sina anstrĂ€ngningar inte förmĂ„dde rĂ€dda.
â Jag minns en kvinna som ringde som blivit misshandlad i timmar. NĂ€r mannen som slog henne gick ut för att köpa mer sprit passade hon pĂ„ att ringa till mig. Jag gjorde allt jag kunde för att övertala henne att lĂ€mna lĂ€genheten. Jag pratade och pratade och försökte och försökte. SĂ„ sa hon att ânu kommer han tillbakaâ. Och sĂ„ la hon pĂ„. Ăverlevde hon natten? Jag vet inte. Hon följer mig Ă€n i dag.
KvinnoprÀstmotstÄndet inom kyrkan tog hÄrt pÄ Malin Westling. "Det gjorde jÀtteont, att bli sÄ ifrÄgasatt pÄ grund av mitt kön", sÀger hon.
Till slut blev det motstÄndet mot henne som kvinna som knÀckte Malin Westlings relation till kyrkan. NÀr hennes manliga kollegor gaddade ihop sig mot henne i samband med ett barnlÀger kom saken till sin spets.
â Vi hade en lĂ€gergĂ„rd dĂ€r min man var förestĂ„ndare och dĂ€r man anordnade ett barnlĂ€ger. Jag fick förfrĂ„gan om jag ville vara lĂ€gerledare. NĂ„gra veckor innan fick jag reda pĂ„ att mina manliga prĂ€stkollegor haft krismöten om att barnen inte skulle fĂ„ Ă„ka pĂ„ det hĂ€r lĂ€gret. De var oroliga för att jag skulle kunna pĂ„verka barnen negativt eftersom jag var kvinnlig prĂ€st. SĂ„ de förbjöd barnen att Ă„ka dit och gjorde ett eget lĂ€ger veckan innan istĂ€llet. DĂ„ tĂ€nkte jag att det hĂ€r Ă€r inte för mig, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
â Jag tyckte jag var en tuffing, men det gjorde jĂ€tteont, att bli sĂ„ ifrĂ„gasatt pĂ„ grund av mitt kön.
Malin Westling lÀmnade sin tjÀnst som prÀst och det intrÀffade satte igÄng en lÄngtgÄende process inom henne. Trots att beslutet bottnade i kvinnoförakt och ren mobbning upplevde hon sjÀlv att hon svikit sitt kall.
â Jag kĂ€nde mig vĂ€ldigt misslyckad. Det kĂ€ndes som att jag svek Gud.
SÄren frÄn tiden som prÀst gÄr djupt och har pÄverkat hennes relation med kyrkan pÄ djupet. I dag gÄr hon inte lÀngre dit och den negativa bilden av det kyrkliga bestÄr, trots att mÄnga Är passerat.
â Min tro finns kvar, men kyrkan brĂ€nde mig. Jag har Ă€n i dag en vĂ€ldigt sĂ„rig relation med bĂ„de kyrkan och det kyrkliga. Jag gĂ„r inte i kyrkan lĂ€ngre.
Paradiset finner Malin Westling i stugan i Racksund utanför Arjeplog.
För Malin Westling har skrivandet blivit en del i att behandla hennes upplevelser, ett uttryck och en sorts förhandling mellan hon sjÀlv, kyrkan och Gud. I debutromanen "Vara dig trogen" skildrar hon det sekteristiska tankesÀtt som kan fÄ de bÀsta av avsikter att övergÄ i en mardröm. En uppföljare Àr pÄ vÀg och Malin Westling beskriver sjÀlv:
â Det finns för mycket i kyrkan som skymmer Gud. Det Ă€r för mycket politik och för mycket yta. Mitt skrivande har blivit ett sĂ€tt att göra upp med det.
PÄ sidan av sitt jobb som skolchef Àr Malin Westling i dag publicerad författare. I debutromanen som gavs ut förra Äret gör hon upp med en del av sina negativa erfarenheter frÄn Ären i kyrkan.
Trots att Malin Westling inte lÀngre gÄr i kyrkan finns spÄr av hennes tro kvar i hennes omgivning. HÀr en psalmbok som tar plats i bokhyllan.
Malin Westling gÄr inte lÀngre i kyrkan men finner fortfarande ro pÄ kyrkogÄrdar. "Det finns nÄgot tröstande i att minnas de som gÄtt bort", sÀger hon.
Malin lÀste om till lÀrare. Hon och hennes make Niklas flyttade norrut, hem till paradiset i Arjeplog. Malin började undervisa men fann snart sitt nya kall inom byrÄkrati och utbildningsförvaltning, nÄgot som sedermera lett henne in pÄ flera chefsjobb inom skolan, först som skolchef i Arjeplog och numera som skolchef i PiteÄ.
â Jag fann min stora passion nĂ€r jag lĂ€ste en kurs i förvaltningspolitik. Det Ă€r det roligaste jag gjort. Jag Ă€lskar byrĂ„krati. DĂ„ gĂ„r jag igĂ„ng! Om man sĂ€ger ordet "dagordning", dĂ„ myser jag, skrattar hon och fortsĂ€tter:
â Jag lĂ€ste ju för att bli lĂ€rare, men i Ă€rlighetens namn kĂ€nde jag ingen riktig passion för undervisning. Jag gillar att vara inne i systemet och skruva. Jag Ă€r pĂ„ helt rĂ€tt plats i dag. Jag Ă€r stolt över att vara en grĂ„, trĂ„kig byrĂ„krat. Det finns en Ă€ra i det, sĂ€ger hon med ett skratt.
Sedan hon lÀmnade kyrkan har Malin Westling hittat hem som skolchef pÄ PiteÄ kommun. "Jag Àr stolt över att vara en grÄ, trÄkig byrÄkrat", skrattar hon.