Joakim Larsson visar PT:s reporter runt på Ica Kvantum. Under de år han jobbat i butiken har han blivit en profil. Här är han Jocke för hela Piteå och vi hinner inte ta många steg innan han stöter på kunder han känner och som känner honom.
– Jag är allt i allo och jag gillar att göra kunder glada och nöjda. Alla känner igen mig. Jag har trevliga kollegor och när vi är tillsammans blir det mesta bra. Min favoritkollega är min kompis Maja, säger han.
I dag förefaller Joakim Larssons plats i Piteå vara grundmurad. Här har han sitt jobb, sin familj, sina kollegor och sina kompisar. När PT:s reporter ber honom berätta om sitt liv börjar han däremot från början - med en födsel och ett barnhem i Keonjhar i nordöstra Indien.
– Jag föddes ur mammas mage i Indien. När jag kom ut var jag väldigt eländig och mager. Jag hade nästan inga muskler. Min mamma dog i Indien och pappa var tvungen att jobba. Då lämnade han mig på ett barnhem, berättar han.
Vid två års ålder kom Joakim till Sverige och Norrfjärden när han adopterades av Sylvia och Torbjörn Larsson. Systern Rebecka kommer från samma barnhem och tillsammans utgör de den familj som han säger är så viktig för honom.
– Min familj betyder jättemycket för mig. De kom och hämtade mig på barnhemmet i Indien. Mamma sköter om mina räkningar och ser till så att jag får behålla lägenheten, säger han.
Familjens hjälp kompletteras av boendepersonalen på Hamnplans gruppboende. Här får Joakim den hjälp han behöver för att få vardagen att fungera. I Joakims journal finns noterat att han lider av en lättare utvecklingsstörning, det som i dag benämns som lindrig intellektuell funktionsvariation. I ett samarbete mellan Ica Kvantum, Piteå kommun och Glada Hudik-teatern har Joakim Larsson tillsammans med tidigare nämnda kollega Maja Johansson samt Maria Holmkvist åkt runt i Piteås skolor och föreläst för eleverna på mellanstadiet om vad det innebär att möta människors olikheter i vardagen.
– Vi har föreläst på Christinaskolan, i Munksund och i Rosvik. Vi pratade om våra diagnoser och handikapp. Det känns bra. Vi upplyser barnen om vad diagnoser och handikapp innebär, säger han.
Joakim pratar öppet om hur hans egen funktionsnedsättning påverkar hans liv men tycker samtidigt att de positiva aspekterna överväger de negativa.
– Jag är inte så bra på att räkna. Mamma hjälper mig med pengar och att räkna ut saker, men jag vill inte vara en person utan diagnos. Då kan det gå illa. Att vara en kille med diagnos har hjälpt mig.
Finns det något förutom att räkna som du tycker är svårt för dig?
– Inte som jag kan komma på. Det flyter på ganska bra.
Mer än något annat är det passionen för musik som driver Joakim Larsson. Han började med trummor, ett instrument han nu spelat i över 20 år, men det var först när han träffade Viktor Åström, DJ från Piteå, som han hittade sitt verkliga element.
– Musik är mitt största intresse. Det är det bästa jag vet. Mitt intresse för DJ:ande började med att jag träffade Viktor Åström som uppträder under artistnamnet DJ Ginger Smooth. Jag träffade honom en skyltsöndag. Jag ringde upp honom och frågade om jag skulle få låna hans grejer och han sa "naturligtvis får du det". Sedan dess har jag hållit på, säger han och fortsätter:
– Viktor är väldigt viktig för mig. Han har lärt mig otroligt mycket inom DJ:ande. Om han skulle sluta vet jag inte vad jag skulle göra.
När PT:s reporter föreslår en fotosession ute på stan kommer Joakim Larsson väl förberedd. Den guldglänsande kostymen med tillhörande slips är inspirerad av Joakims största idol Bruno Mars.
– Jag lyssnar på mycket musik. Jag lyssnar på allt möjligt. Rock, pop, funk och soul. Bruno Mars är min favorit.
Att spela inför publik är det bästa han vet och vid vårt andra intervjutillfälle i hans lägenhet i Piteå bjuder Joakim PT:s reporter på en exklusiv spelning. Hans största ögonblick inom musiken utspelade sig däremot i väsentligen större skala. När Glada Hudik-teatern bjöd in till gala i Hudiksvall i maj var det Joakim Larsson som var DJ - inför 600 festglada deltagare. Den gyllene Bruno Mars-kostymen beställdes enkom för giget och tjänar nu som en fin påminnelse om spelningen.
– Det är det största som hänt mig. Jag var lite nervös, men jag hade kul så till slut glömde jag bort att vara nervös. Men att spela på Kalles var också stort. Min dröm är att bli den största DJ:en någonsin, säger Joakim Larsson.