Advokaten företrädde en kvinna i ett LVU-mål (lagen om vård av unga), först i länsrätten och därefter i kammarrätten. Kvinnan ringde upp honom och frågade om domen inte kommit, men fick svaret att så inte var fallet. Enligt de handlingar som presenterats i ärendet hade advokaten dock mottagit domen precis i dagarna då kvinnan ringde. När hon åter ringde upp några veckor senare, var det för sent att överklaga.
Advokaten uppger att kvinnan kastade på luren i örat på honom vid det första tillfället och att han då uppfattade det som att hon inte ville ha honom som ombud längre. Advokatsamfundet finner dock att mannen brustit i sina åtaganden och ger honom en erinran.