Det var den 19 september i år som en tioårig pojke på cykel blev påkörd av en bil vid korsningen Infjärdenvägen/Persöbyvägen i Sjulnäs. Bilen kördes av en kvinna i 60-årsåldern som nu åtalas för vållande till kroppsskada.
LÄS OCKSÅ: "Misstanke om brott efter svåra olyckan"
Enligt stämningsansökan har kvinnan begått gärningen av oaktsamhet. Oaktsamheten bestod i att hon på grund att trötthet, medicinintag eller av annan anledning tappade kontrollen över fordonet och körde över på motsatt körbana varvid hon körde på den 10-årige pojken.
Pojken skadades svårt i olyckan. Enligt stämningsansökan ådrog han sig blödningar i hjärnan, fick brott på okbenet, underhudsblödningar och sårskador.
Förundersökningen som blev offentlig i samband med åtalet, innehåller bland annat bilder från olyckstillfället, journalanteckningar från vården, förhör med vittnen och den åtalade samt analyser och slutsatser efter olyckan.
Vittnet som var först på plats, har uppgett att han befann sig på altanen, när han hörde en smäll och tittade upp. ”Han såg då hur det flög något svart i luften och hur en bil försvann ner i diket.” står det i vittnesförhöret. Han sprang mot olycksplatsen där han såg en kvinna i en bilen som hade kört in i en lyktstolpe. Enligt vittnet tycktes kvinnan fysiskt oskadd, men var skärrad.
Efter kollisionen började fler personer ansluta till platsen. En av dessa var en kvinna som upptäckte cykeln i diket och den skadade pojken. Sos-alarm kontaktas och hjälp skickas ut.
Det konstaterades att pojken var svårt skadad och han flygs med ambulanshelikpter till Umeå universitetssjukhus.
Av protokollet framgår att kvinnan som körde bilen var på väg att sätta upp affischer, när olyckan inträffade. Hon ska ha kört mot korsningen. Därefter är det blankt. I förhöret står: "Kvinnan säger att hon har inget som helst minne av att hon har haft upp någon pojke på vindrutan.”
Av förundersökningen framgår att när kvinnan förstår att ett barn är påkört så chockas hon.
I efterhand har det spekulerats i om kvinnan pratade i mobiltelefon när olyckan inträffade. Att det skulle vara fallet är inget som framgår av förundersökningen.
Länge fanns förhoppningen att kunna förhöra pojken. Det visade sig vara omöjligt. I förhör med pojkens mamma i början av november, säger hon: "Han är vaken och förstår lite grann vad de säger till honom. Han pratar inte men kan ge ifrån sig ljud. Han kan inte gå men kan sitta i rullstol med lite hjälp."