Dags för värsta supermånen

Den största supermånen på många årtionden behagar visa sig runt den 14 november. Må inte molnen mörka megashowen.

Supermåne. Den 14 november inträffar den största supermånen på nästan 60 år. Bilden är från supermånen i fjol, som också blev en blodmåne. (Arkivbild)

Supermåne. Den 14 november inträffar den största supermånen på nästan 60 år. Bilden är från supermånen i fjol, som också blev en blodmåne. (Arkivbild)

Foto: Nesvold, Jon Olav

Rymden2016-11-06 18:33

Tillfället att avnjuta en supermåne infaller när en fullmåne är som närmast jorden (en punkt kallad perigeum). Dessutom ska solen, jorden och månen ligga i en rak rad (ett tillstånd som heter syzygy).

Spektakulär

Under ett par dygn framträder månen då större och ljusare än annars, denna gång ännu mer spektakulär än supermånarna den 16 oktober och 14 december.

Supermånar inträffar ungefär var 13:e månad, men nu är det läge att tala om "en extrasupermåne", tycker amerikanska rymdstyrelsen Nasa.

Fullmånen den 14 november blir den största sedan den 26 januari 1948 enligt earthsky.org och överträffas inte förrän den 25 november 2034. Som fullast blir månen klockan 12.23 med ett avstånd till jorden på 356 509 kilometer.

Många månmyter

Bäst tid att beundra supermånen är sannolikt kvällen den 13 november och kvällen därpå. Håll tummarna för molnfritt.

Myter om hur månens olika faser påverkar människan – dålig sömn, olyckor, bråk och så vidare – florerar fortfarande i det 21:a århundradet.

– Det finns inga som helst vetenskapliga belägg för att månen påverkar oss rent fysiskt, mer än som en naturupplevelse. Månens faser beror på var månen befinner sig i förhållande till solen och jorden, men dragningskraften är densamma hela tiden, sade Claes-Ingvar Björnsson, professor i astronomi vid Stockholms universitet, till TT vid en supermåne förra hösten. (TT)

LÄS OCKSÅ: Månfenomen för morgonpigga

LÄS OCKSÅ: Bildextra: Blodmånen

Månen

Månen är jordens enda naturliga satellit och den överlägset närmsta himlakroppen av betydande storlek.

Månens radie, en fjärdedel av jordens, och dess avsevärt lägre densitet resulterar i en massa som endast är en hundradel av jordens.

Månen saknar magnetfält, men omges av förtunnad gas. Den vänder ständigt samma sida mot jorden och uppvisar på denna ett mönster av mörka lavahav, populärt benämnda "gubben i månen", medan den andra nästan uteslutande består av kratrar.

Källa: Nationalencyklopedin

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om