Skandalpastorn gömde undan tonårsflickor på rymmen

"Må ni brinna i helvetets eldar", ropar en församlingsmedlem och tumult uppstår när polisen dyker upp på ett tältmöte i Rosvik för att omhänderta en 16-årig flicka på rymmen. Den som gömmer undan henne är Maranataledaren Arne Imsen och det är inte första gången han slåss mot myndigheter.

Frikyrkopredikanten Arne Imsen blev uppmärksammad av media över hela landet när han gömde undan två flickor på rymmen från barnpsykiatrin i Boden. Allt kulminerade under ett tältmöte i Rosvik när polisen kom och skulle föra med sig den 16-åriga flickan.

Frikyrkopredikanten Arne Imsen blev uppmärksammad av media över hela landet när han gömde undan två flickor på rymmen från barnpsykiatrin i Boden. Allt kulminerade under ett tältmöte i Rosvik när polisen kom och skulle föra med sig den 16-åriga flickan.

Foto: Owe Sjöblom/TT

Rosvik2024-08-11 08:00

Det är 1988 som den 16-åriga flickan, från en by i Norrbotten, omhändertas av sociala myndigheter och placeras på barnpsykiatrin i Boden. Men hon vantrivs och rymmer flera gånger. 

Vid ett av tillfällen tar hon sig, med hjälp av föräldrarna, till Maranataförsamlingen i Stockholm och den omdebatterade pastorn Arne Imsen. Han gömmer flickan och menar att svenska myndigheter och sjukvårdspersonal ägnar sig åt "religionsförföljelse" då familjen är kristen.

"Man angriper dessa föräldrar för deras tros skull", säger han och hävdar att flickan borde få återvända hem.

Efter några veckor på flykt tar Imsen med henne tillbaka till hennes föräldrahem i Norrbotten igen – när polisen får information om att hon ska vara med på ett tältmöte i Rosvik slår de till.

undefined
När polisen kom till tältmötet i Rosvik för att föra tillbaka den 16-åriga flickan till barnpsykiatrin i Boden igen uppstod tumult och slagsmål.

Det är då, en sen tisdagskväll i april 1988 som de brutala scenerna utspelar sig i Rosvik. Media rapporterar om tumult och slagsmål. För att förhindra ett omhändertagande låser vänner till familjen in flickan i en mindre lastbil. Polisen förhandlar först med föräldrarna och försöker få dem att ge dem flickan frivilligt, men utan framgång.

Maranataledaren Arne Imsen skräder inte orden om polisens agerande: "Ni kommer med samma argument som poliserna i Nazi-Tyskland, att ni bara gör ert jobb", säger han.

Samtidigt kastar församlingsmedlemmarna nycklarna emellan sig med poliserna jagandes efter.  Först vid midnatt, när förstärkning från Luleå och Piteå kommer, kan polisen bryta upp bakrutan på lastbilen. Församlingsmedlemmar lägger sig då ovanpå flickan för att hindra dem, men till sist kan polisen dra ut den skrikande och sparkande 16-åringen.

"Det är synd att den här sekten får hålla på på det här viset", säger en av polismännen och konstaterar att: "Flickan mår ju inte bättre av det här".

undefined
PT granskade även Arne Imsens affärer under de senaste fem åren. En period fylld av försvunna och gömda människor – ständigt med Imsen som "Jesu gerillakrigare mot rövarna".

Till sist kan polisen lämna platsen och föra tillbaka flickan till barnpsykiatrin igen. Dagen därpå uppstår en mediacirkus när Arne Imsen och föräldrarna ska prata med chefsläkaren. Bland annat är PT där och bevakar händelsen.

Men vistelsen i Boden blir inte långvarig för 16-åringen, kort därpå rymmer hon igen, denna gång tillsammans med en 14-årig flicka från Gällivare som också vårdas inom psykiatrin.

"Bli inte arg för att jag har rymt igen, hälsningar från en hemlängtande tjej", skriver 16-åringen på en avskedslapp till föräldrarna. Även den här gången styrs kosan mot Maranataförsamlingen. Arne Imsen håller nu båda flickorna gömda och deklarerar att han ska starta ett korståg mot myndigheters förföljelser av kristna.

"Vi tänker mobilisera våra styrkor och slå tillbaka", säger han till PT.

Uppgifter kommer om att flickorna befinner sig i Stockholm, men då de gett sig av frivilligt och någon polisanmälan inte gjorts kan inte polisen agera.

"Flickorna befinner sig på hemlig ort, utom räckhåll för rövarna", säger Arne Imsen i telefon till PT.

Men situationen tar en ny vändning då den 14-åriga flickans mamma plötsligt vänder honom ryggen och vill ha sin dotter tillbaka. Sociala myndigheterna i Gällivare gör då en polisanmälan om försvinnandet.

PT publicerar i samma veva en granskning som pastorns förehavanden under den senaste femårsperioden. En period fylld av försvunna och gömda människor – ständigt med Imsen som "Jesu gerillakrigare mot rövarna".

undefined
Arne Imsen ansåg sig hela tiden vara helt oskyldig. Istället menar han – att det var en "en kristlig barmhärtighetsgärning att skydda flickorna".

Arne Imsen föddes i Oslo 1930 och avled 1999, 68 år gammal. Han var en norsk predikant, författare och opinionsbildare och grundare av och föreståndare för Maranataförsamlingen i Stockholm.

Maranata uppstod som en kristen väckelserörelse i Mellansverige under 1960-talet med ursprung i Pingströrelsen. Som mest hade rörelsen 10 000 svenska medlemmar och 30 församlingar.

Den gren av Maranata som leddes av Arne Imsen organiserade under 1970-talet en kommunitetsrörelse och genomförde massmedialt uppmärksammade aktioner för att väcka opinion i aktuella och kontroversiella frågor. 

Rörelsen tog även ställning i uppmärksammade vårdnadstvister och gömde personer som var eftersökta av rättsväsendet – samtidigt som man genererade ett stort medialt genomslag. Vid flera tillfällen blev Arne Imsen själv dömd för egenmäktighet med barn.

Under 30 år var han både uppmärksammad och kritiserad. I en artikel i Kvällsposten 2020 kunde man läsa om att: "Skandalpastorn uppmanade till barnaga".

"Barnen mår bara bra av lite stryk", "Kvinnor ska veta sin plats" och "Homosexuella är sjuka" var bara några av hans kritiserade uttalanden enligt artikeln. Kronofogden jagade honom för obetalda skulder och Skatteverket ifrågasatte hur han kunde försörja sig utan inkomst.

undefined
"Barnen mår bara bra av lite stryk", "kvinnor ska veta sin plats" och "homosexuella är sjuka". Pastorn Arne Imsen hade minst sagt kontroversiella åsikter, något som Kvällsposten skrev om år 2020.

I november 1989 åtalades Arne Imsen för att ha fört bort den 14-åriga flickan från Gällivare. När rättegången inleddes i Rättscentrum i Luleå i november 1989 var pastorn dock helt oförstående inför anklagelserna.

"Jag kan inte förstå åtalet. Jag sitter åtalad för en kristen barmhärtighetsgärning och anser mig vara helt oskyldig, såvida mina åsikter inte är talbara", menade han inför den samlade pressen.

Domen blir medhjälp till egenmäktighet med barn med dagsböter på 2 100 kronor som påföljd, pastorn ska även betala 560 kronor av sina försvarskostnader.

Men in i det sista förnekade Arne Imsen brott.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!