– Maten har blivit sämre och sämre, nu har det blivit katastrof, säger Laila Andersson, 78 år, vars make Runo Andersson, 91 år, bor på vård- och omsorgsboendet Rosågränd i Rosvik.
När PT kommer på besök vid lunchtid serverades det Fiskgratäng bonjour med potatis som dagens specialkost – vilket är det som Runo får eftersom han har en tandprotes.
– Dålig mat! säger han med eftertryck om det som serveras.
Laila, som bor i en lägenhet intill boendet, har varje lunch och middag under de fyra och ett halvt åren han bott där, hjälpt honom att mosa ihop maten så han kan äta den och sedan matat honom.
– Som regel mosar jag den varje gång, men fisk fungerar ganska bra, för det är enkelt att tugga, säger hon.
När onsdagens middag bestod av tre hårda, knastertorra bitar ugnspannkaka som inte ens gick att mosa ihop så att maken kunde äta dem fick hon dock nog.
– Jag provade inte ens att ge dem till honom, han kan inte tugga det där. Jag blev så arg och besviken så jag sa till personalen att nu kontaktar jag tidningen, säger Laila.
Den gången kunde Runo istället få vanlig pannkaka som fanns kvar på boendet. Den var lite mjukare, men innehöll istället små fläskbitar som Runo inte kan äta.
– Så jag fick sitta och peta bort det, men det gör ingenting, det är jag van vid, säger Laila.
Flytande pulvermos
Hon berättar om mat som under årens lopp inte alls hållit den standard som hon anser att man kan förvänta sig.
Som rotmos som egentligen är pulvermos och blivit flytande som en soppa. Stuvande makaroner som kletat ihop till en klump i formen som man kan skära bitar från, eller tunn soppa som serveras utan någon form av bröd.
Vid några tillfällen har Laila istället ställt sig och lagat gröt till sin man inne på hans rum så att han ska få någonting ätbart.
Hans måltidsabonnemang kostar drygt 3 600 kronor i månaden.
– Den summan levde vi på två månader båda två tidigare, det är mycket pengar!
Laila önskar att kommunen skulle kunna servera mat som var både god, smakrik och lättuggad. I dag tillagas den i produktionsköket på i Norrfjärden och levereras sedan i värmeskåp till Rosvik. Någon god matdoft sprids aldrig..
– Det bästa skulle förstås vara om maten lagades här på boendet, säger hon.