Vi träffas i en lite annorlunda intervju, via mail och Skype, då jag och Astrid befinner oss ungefär 350 mil ifrån varandra.
Astrids mamma Eva-Lena Wikander Hedman är ridskolechef på Piteå Ridklubb så Astrid har alltid haft kontakt med hästar och ridit och tävlat mycket när hon var yngre.
Efter studenten från naturvetenskapliga programmet på Strömbacka fick hon ett jobb hos Maria Eriksson på Holmen Häst & Ridutbildning i Kalix.
- Det var en otroligt utvecklande och rolig tid. Jag är glad att jag tog det året då jag fick med mig mycket kunskap som jag har nytta av nu i Portugal. I Kalix fick jag även en mjukstart på hur det är att bo hemifrån och leva själv, det var ändå så pass nära att jag kunde åka hem någon helg och hälsa på.
Redan då visste hon att hon ville arbeta med hästar även utomlands, och hade planer på att flytta till Tyskland eller kanske Australien. Men det slutade med Portugal, tack vare Maria Eriksson. När processen väl var igång gick det fort.
- Jag tror det blev klart att jag skulle åka i början på juni och första augusti satt jag på planet. Jag tror att det var bra att det gick så fort, då hade man inte för mycket tid att tänka och börja ångra sig.
Första tiden i Portugal
- Den första augusti 2011 kom Astrid till Pedro Ferreira på gården Casa de Agrelos i norra Portugal.
- Det var en toppenstart då jag blev mottagen som en familjemedlem, jag bodde i deras hus och de tog väl hand om mig.
Efter två månader valde dock Astrid att lämna Casa de Agrelos.
- Jag åkte inte därifrån för att jag misstrivdes, utan för att det var svårt ekonomiskt för Pedro att ha en extra person i familjen. Genom Pedro fick jag mitt andra jobb på Classical Equines.
Classical Equines är en betydligt större gård än Casa de Agrelos, med omkring 45 hästar och med flera stall, ridhus, ridbanor, ridskoleverksamhet, gästboxar, hotell och restaurang.
- En vanlig dag red jag omkring sju till tio hästar och höll en del ridlektioner. Jag bodde i ett av hotellrummen och hade boendet och mat betald, precis som hos Pedro.
Astrid hade även möjlighet att träna och tävla i både dressyr, hoppning och working equitation. Den gren hon fastnat mest för är working equitation.
Working equitation
- Jag visste knappt någonting alls om working equitation innan jag kom till Portugal. Här fick jag se och uppleva det på riktigt och fastnade totalt. Mixen av dressyr, adrenalin och teknik gör det till en komplett gren och det krävs stort förtroende mellan häst och ryttare för att lyckas, berättar Astrid.
Efter sju månader på Classical Equines fick Astrid ett nytt jobberbjudande.
- Jag åkte på en clinic för Paulo Santos i februari och i slutet av april erbjöd han mig ett jobb på deras gård nära Golega. Då jag gillade hans sätt att tänka och träna kände jag att jag inte kunde göra annat än att tacka ja. Det var snabba ryck och i början av maj började jag jobba här och det har jag planerat fortsätta med ett bra tag framöver. Här gör jag visserligen mer stalljobb och rider mindre, men då jag får lektioner av Paolo eller Georgia lär jag mig otroligt mycket. De är båda engagerade till tusen och vill verkligen att vi ska utvecklas.
Det är långa och ofta slitsamma dagar.
Arbetsdagen börjar vid sju med utfodring och mockning, och slutar vid fem, sex på kvällen. Varje dag rider Astrid en till tre hästar. När Paolo och Georgia åker utomlands för att undervisa, har Astrid och Laura, en engelsk tjej som också jobbar på gården, själva ansvaret för hästarna.
När jag frågar om hon vill fortsätta med hästar eller jobba med någonting annat i framtiden får jag ett tydligt svar.
- Jag kommer definitivt att satsa på en karriär med hästar. Det är mitt rätta element och det enda jag trivs med att göra varje dag. Eftersom det är ett tungt yrke med motgångar och slitigt arbete för kroppen så måste man ha stor vilja för att orka med. Och det känner jag att jag har. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte till Portugal, jag har lärt mig så mycket, både ridmässigt och om mig själv.
- Jag vet inte hur länge jag blir kvar i Portugal, jag kanske kommer hem nästa sommar eller om tre år. Vi får se, så länge jag lär mig saker och får ut något av min vistelse ser jag ingen orsak att åka tillbaka till Sverige.