PPPP Det finns vissa självbiografiska böcker, sanna historier, som man måste ha en garanti för att orka läsa. Man behöver en förvissning av att det ordnar sig till slut. För att kunna hantera de tunga orden, livsödena. Någon slags balans. Humor mot svärta. Ett lyckligt slut.
Bo Kaspers tionde studioalbum har en sådan balans. Texterna är sprungna ur ett jävligt år och texterna från "Du borde tycka om mig" går rakt in. Formuleringarna är exakta och fångar det universella med förluster och att nå botten på olika vis. Men runt omkring sorgen, ilskan och frustrationen balanserar musiken. Lekfull, lockande. Jazz i folkviseton, franskt dragspel.
Redan i introt till första spåret "Festen" förstår man att detta är inget retrospektiv på det som varit. Det är ingen summering över de tjugo gemensamma år som bandet firar, ingen tolkning av tidigare spår. Istället blickar Bo Kaspers orkester mot framtiden.
Med hjälp av producenten Christian Walz, som producerade Veronica Maggios fjolårssuccé, har bland annat tysk electronica och fransk chansontradition hittat in i Bo Kaspers typiska melodier. Och det känns uppdaterat.
Christian Walz arbetade efter åsikten att orkestern har en kraft och output live som tidigare inte hörts på deras plattor. Turnén för "Du borde tycka om mig" startar i november och det finns fog att tro att "Vilket år" kan bli en magisk, magnetisk upplevelse live med sitt driv redan på skiva.
Medan det mesta av materialet på skivan gör sig för de större scenerna, skulle jag gärna låta tonerna från nyskriva psalmen "Mitt rätta jag" sväva upp mot Piteå Stadskyrkas kurviga innertak.
Även om musiken är klassisk Bo Kasper-brygd med sikte på framtid, så är det texterna som gör det starkaste intrycket på "Du borde tycka om mig". Det finns anledning till att Hjalmar Söderbergs ord i Doktor Glas lever kvar: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad". Denna känsla fångas i avslutande "Kom". Tvetydigheten i den kaxiga raden "Jag är vacker ikväll, kan ingen se att jag är vacker ikväll", den självsäkra visslingen och undertexten - är det ingen som ser mig, är det ingen som ser. Att jag är vacker. Att jag finns.
Och så någon slags försoning. "Vi är många här som ser dig, så kom och ställ dig bredvid mig".