Fann kärleken i Pjesker – nu utvisas Haixia

Gift, ordnat boende, egen inkomst - men inget uppehållstillstånd. Besvikelsen över, som makarna upplever det, snigelbyråkratin och den svenska misstänksamheten mot Kina, är påtaglig i Pjesker. I restaurangen som Mikael och Haixia Eriksson driver, silar vårvintersolen in genom klanderfritt putsade rutor som sträcker sig från golv till tak. Interiören är grovhuggen och har inslag av sten och grånat virke. Här var det tänkt att makarna skulle fortsätta jobba på den plan de nu haft i några år; att utöka turistsäsongen från två hektiska vintermånader per år, till att fortsätta från april till september. Deras affärsidé bygger på att boka och genomföra resor med kineser.

– Det finns ett otroligt sug efter Skandinavien i Kina, säger Mikael Eriksson.

Mikael och Haixia träffades för ungefär tre år sedan. Haixia hade sökt och beviljats arbetsvisum i Sverige efter ett tips från en kompis som redan jobbade i Stockholm. Men ibland vill ödet annat, och Ockelbosonen Mikaels vägar korsades med Haixias Inre Mongoliskas, och tycke uppstod.

– När man är över 50 år gammal har man varken tid eller ork att hålla på träffa någon som kanske inte skulle trivas i Norrbottens inland, så jag bjöd helt sonika upp henne för att visa hur jag lever.

– Jag älskade Pjesker från första stund och ville inte tillbaka till Stockholm. Jag ville stanna med Mikael, säger Haixia.

Och så fick det bli. Efter en tid gifte de sig, såväl i Sverige som i Inre Mongoliet, och har sedan dess arbetat sida vid sida i den gemensamma verksamheten i byn. Det var när Haixias arbetstillstånd löpte ut som problemen började.

– Vi sökte ett uppehållstillstånd och blev mycket överrumplade när första avslaget kom. Det hade vi inte räknat med, och talade rakt emot det vi hade fått höra från personal på Migrationsverket. Där sa man att det inte skulle bli några problem. Jag har levt i villfarelsen att om man är gift med en svensk är det inga problem, säger Mikael.

Han berättar att paret kallats till intervjuer på Migrationsverket för att reda ut makarnas relation.

– Helt sjuka frågor har vi fått, allt från vilken färg jag har på mina kalsonger till hur många sovrum som finns i mitt hus.

– Vi har bett dem komma till Pjesker och prata med byborna om de inte tror oss, att vi har en kärleksrelation. En sådan lögn skulle inte gå hålla hemlig i en sån liten och familjär by som Pjesker, inte då i tre år, menar Haixia.

I Mongoliet får man inte ha två medborgarskap, och det har heller aldrig varit Haixias mål. Hon uppbär pension i hemlandet efter många år i statlig tjänst. Hon är inte intresserad av ett svenskt pass.

– Jag vill bo och arbeta här med min make. Om jag hade kastat mitt kinesiska pass hade det här inte varit ett problem, men det hade inneburit att alternativet att återvända till Mongoliet kanske försvunnit helt ur mitt liv. Jag har min vuxna son där, min mamma. Jag vill inte kapa banden till mitt hemland.

Hon tycker det är orättvist.

– Jag har ordnat boende, egen inkomst och klarar mig själv men får ändå inte stanna. Det är mer än vad man kan säga om många flyktingar som kommer hit. Om jag hade ljugit och sagt att jag var förföljd i mitt hemland hade jag förmodligen fått stanna.

I början av mars har Haixia fått svar från migrationsöverdomstolen, som valt att inte pröva hennes fall. Hon ska således strax utvisas från Sverige. Verksamheten i Pjesker, som man gemensamt satsat hundratusentals kronor i, och som till stor del bygger på hennes språkkunskaper och kontakter i Kina, blir därmed hängandes med ett frågetecken. Så även framtiden.

– Vi har fått veta att det kan ta upp till 18 månader att söka ett uppehållstillstånd med familjeanknytning. Jag har ingen aning om vad som kommer hända, om hon alls får komma tillbaka. Jag har förståelse för att lagar och regler finns, men anser att de är otroligt fyrkantiga. Haixa får inte söka uppehållstillstånd medan hon finns i Sverige. Punkt slut. Vi känner oss dömda på förhand för att det finns folk som fuskar, men det betyder ju inte att alla gör det, säger Mikael.

– Kina är mitt hemland och det känns okej att åka dit. Jag får träffa min familj. Men det känns fruktansvärt att inte veta när jag får träffa Mikael nästa gång.

Migrationsdomstolen skriver i sin dom att Haixias arbetstillstånd gällde ett specifikt företag i Stockholm, och eftersom hon aldrig påbörjade sin anställning där finns frågetecken kring hennes anledning att söka arbetstillstånd i Sverige. Domstolen finner heller inga särskilt ömmande skäl till varför man ska göra undantag från utlänningslagen, varför hon utvisas för att söka uppehållstillstånd från sitt hemland.