Sannas armar pryds av hyllningar till hennes livs kärlekar, dvärgpudlarna Yra och Freja, både porträtt och namn.
Vad var det som fick dig att bestämma dig för att tatuera in dina hundar?
– De betyder så otroligt mycket så jag kände att jag ville föreviga dem. Jag gillar tanken att använda kroppen som en tom tavla som bara fylls på med vackra verk. Först blev det två rosor, men det saknades något, så jag lade till Freja & Yras namn (hundarna) då blev det så mycket mer än bara två blommor. Ett sätt för mig i framtiden när de inte finns längre att minnas och njuta av stunderna med mina första hundar, samma med porträttet.
Varför just Freja som porträtt och inte Yra?
– Freja är min första hund, hon har lärt mig så otroligt mycket. Hon var så efterlängtad av 12åriga Sanna. En dröm som blev sann. Så att det blev henne var lätt. Freja är drömmen jag har haft sedan jag lärde mig att älska djur. Det betyder ju absolut inte att jag älskar Yra mindre. Men Freja är speciell, min första hund. Det var jag och Freja mot världen kändes det som när jag var 12–13 år.
Var det inte nervöst? Tänk om det skulle bli fel?
– När jag letade tatuerare var jag väldigt sträng när det gällde vem jag skulle välja. Det är ju otroligt viktigt för mig att man ser att det är min hund. Jag såg Peppes verk från Left Hand Tattoo och han är enligt min mening en av dem bästa. Så jag bestämde mig att en dag skulle jag ha ett porträtt av Peppe. Att det sedan blev så är ren tur och inte alls planerat.
Har du någonsin ångrat dig? Vad händer om du tröttnar?
– Jag har aldrig kollat på mina tatueringar och tänkt ”fan också”, jag kollar snarare och tänker hur jag kommer se ut som gammal, rynkig med en massa tatueringar. Jag blir glad när jag tänker att tatueringarna kommer följa mig in i graven. Som minnen som sitter där hela tiden och hjälper mig komma ihåg. En del tror att det är lika lätt som att tröttna på ett klädesplagg som att tröttna på en tatuering. Jag håller absolut inte med. Blir du less dina barn och tänker ”äh, nu gör jag mig av med dem och skaffar nya ungar”? Nja. Och för mig betyder ju hundarna så pass mycket och även tatueringen.
Vad får du för reaktioner på dina tatueringar?
– Det finns ju såklart folk som inte gillar tatueringar, men det har nästan alltid varit positiv respons. De som känner och sett min hund Freja säger att det verkligen syns att det är hon, och jag kan ju inte annat än hålla med. Jag HAR Freja på min arm.
Hur mycket har du spenderat på tatueringar (hittills)?
– Haha, alldeles för mycket om du frågar mina föräldrar, men enligt mig så är det väl investerade pengar. Men är nog uppe i närmare 14 000 kr.
Vilken tatuering är du mest nöjd med?
– Självklart porträttet. Det är så välgjort av en grym tatuerare. Att jag sedan älskar allt i det och att det verkligen är Freja gör ju bara saken bättre. Den är mest personlig för mig.
Är du orolig över att dina tatueringar kommer begränsa dig i framtiden? Om du ska söka jobb och så vidare?
– Inte alls. Jag tror att folk börjar acceptera detta med tatueringar. Gör man det inte än är det bara att vänja sig, för nu lever vi i en tid där var och varannan har tatueringar. Jag är ju bara en tjej som gillar att använda min kropp som en tavla där jag låter konstnärer skapa fantastisk konst.