Visst infann sig en mystik och en rysning
Jag undrade förstås hur det skulle kännas att i nutid få uppleva exakt samma sak som en gång för länge sedan. Jag kände mig riktigt munter och litet förväntansfull. Skulle det bli som då? Skulle det vara lika kusligt? De vuxna sotade glas för att kunna se på fenomenet i skydd av glaset. Annars "skull man mist soina". Det talades med mystiska röster och människorna började samlas hos varandra. Ingen ville vara ensam en sådan här gång. Vi visste inte så väl vad som skulle hända och en del sa att solen skulle "slanken". Det blev skymning och efter hand mörker "mitt åta dan". Det började blåsa, korna råmade i hagen liksom Frej gnäggade och ville in i ladugården, kanske även de kände av det mystiska? Fåglarna slutade kvittra och vi stod där andäktigt skådande genom det svärtade glaset upp mot skyn. Ja det var nästan religiöst.
Jack började yla och Folke sa "håll tjäft´n" åt honom. Inget fick störa detta naturfenomens upplevelse det skulle vara så intensivt som möjligt. Det var förstås de vuxnas antydningar och menande bilckar som återspeglades i våra ögon och gick in i själens djup för att stanna och efter 50 år åter plockas fram. Visst infann sig en mystik och en rysning efter ryggraden kände jag nog.
Så jobbar vi med nyheter