Semester i maj hör inte till vanligheten, men den omtumlande högsommarvärmen fick mig på andra tankar. Jag tog ledigt och har haft några fina dagar. Tidiga morgnar med kaffe på altanen, sena kvällar med vin på altanen. Där emellan småpyssel i trädgården. Större projekt får ligga till sig. Det är helt enkelt för varmt.
Skrev ju om hustruns svårigheter med mygg, men kanske är den saken fixad. Jag har köpt två små apparater som ska hålla myggen borta. Vi har testat och visst känns det som att de funkar.
”Sommaren är räddad” suckar hustrun hänfört.
Läser om våra riksdagspolitikers svek mot våra barn. Den skamlösa privatiseringsvåg som svept in över det svenska skolsystemet har kraftigt ökat segregeringen och orättvisorna. Resultaten i våra skolor är sämre än någonsin vid en internationell jämförelse.
De riskkapitalister som roffat åt sig av våra skattemedel och gemensamma tillgångar firar julafton varje dag. Miljarder har ramlat över dem och pengaregnet fortsätter ända till de små skatteparadis där vinsterna tvättas.
Nästan ingen vill ha det så här. En överväldigande majoritet har tröttnat på rovgiriga slipsgossar som bara jagar vinster. Pedagogik, vad är det? Går det att sälja?
Att borgarna försvarar privatiseringen är ju så att säga en del av ideologin, men hårt trängda börjar en del borgerliga politiker att vackla. På borgerliga ledarsidor, exempelvis Expressens, är kritiken svidande mot det slappa kontrollsystemet som ger vilka skurkar som helst fritt spelrum. Det är helt enkelt åt helvete.
Således borde socialdemokraterna kunna vinna nästa års riksdagsval tämligen enkelt om partitoppen tog beslut mot vinsthysterin i skolan.
Av synnerligen grumliga skäl gör inte sossarna det. Det märkliga har nämligen skett att sossar inte längre vill vara sossar.
Inte heller Miljöpartiet har agerat, men i samband med förra helgens kongress satte gräsrötterna ner fötterna och tvingade fram en kursändring. Men språkrören lär väl inte bry sig nämnvärt.
Jag kan inte alla trafikmärken, men tillräckligt många för att klara mig i trafiken. Det är jag knappast ensam om.
Vissa märken är enklare än andra. Längs Piteås gång- och cykelvägar finns det skyltar där pilar klart och tydligt visar att det är högertrafik som gäller.
Den som inte kan skilja på höger och vänster kan alltid titta på pilarna och på så sätt hamna rätt i tillvaron.
De flesta människor klarar det, men inte alla. En del vägrar vika undan, trots att de är helt ute och cyklar. Jag har till och med mött folk som börjat muttra och då svarar jag bara ”titta på skylten så kanske du fattar”.
Jag har kört LCHF-inspirerat några veckor nu. Proppat i mig fett och skippat socker och kolhydrater. Det är en aning enformigt, men fördelen är att det fungerar. Åtta kilo har försvunnit och för första gången på flera år väger jag under 100 kilo. Dessutom mår jag rent allmänt lite bättre.
Självklart inspirerande och även om jag inte kommer att köra som en bokstavstroende så tror jag nog att min kost kommer att präglas av de här idéerna.
Kosten i all ära, det gäller att röra på sig också. Jag har ett mål, men dit är det långt.