Att det handlar om en förnedrande sexuell behandling råder det inget tvivel om, eftersom händelsen finns filmad och visar hur pojken hålls fast och utsätts för övergreppet, men de olika domstolarna har haft olika uppfattning om det handlar om olaga tvång, ett övergrepp som målsäganden inte varit med på, eller inte.
De åtalade pojkarna har också uppgett under rättegången att de själva inte skulle vilja bli utsatta för samma behandling, men att de trott att det varit "fritt fram" då de sett ett liknande övergrepp mot samme pojke tidigare. Trots att han inte på något sätt gett sitt samtycke, utan tvärtom sagt nej upprepade gånger, trodde de att han ändå ville.
Annan bedömning
Det var en förklaring som tingsrätten inte trodde på. Båda de åtalade pojkarna dömdes för sexuellt tvång och rätten konstaterade att om det handlat om vuxna skulle de ha dömts till mer än sex månaders fängelse. Nu kom påföljden istället att stanna på 50 respektive 70 timmars samhällstjänst samt att betala offret ett skadestånd på 35 000 kronor.
Domen överklagades av båda sidor, av de dömda pojkarna för att de ville bli friade, av målsäganden för att påföljden ansågs alldeles för mild.
Men när saken behandlades av Hovrätten för Övre Norrland gjordes en helt annan bedömning i skuldfrågan. Hovrätten ansåg det inte styrkt att pojken inte frivilligt deltagit i alltihop, alternativt att de båda åtalade inte hade förstått att han inte ville – och då var det inte fråga om olaga tvång.
"Inte ens en film..."
Offrets advokat vänder sig nu till Högsta domstolen, HD, och begär resning i målet. För att HD ska bevilja detta, krävs att det har prejudicerande betydelse, något som advokaten påpekar verkligen finns:
"Om inte ens ett filmat övergrepp, där det är tydligt att övergreppet sker med våld, kan leda till en fällande dom är möjligheten till framgång i sexualbrottsmål obefintlig", skriver advokaten, som förutom fällande dom även vill se betydligt strängare påföljd än den tingsrätten utdömde.