Håkan Ernklev vill sprida ökad kunskap om tecken. Han åker runt på en teckenresa och erbjuder främst personer inom förskola som arbetar med barn med behov av ett alternativt sätt att kommunicera och familjer med barn som är i behov av tecken.
- Jag kan tecken men vill utveckla min kunskap och friska upp minnet. Det är en fantastisk dag, säger Cecilia Boman, Piteå som har en flicka med Downs syndrom.
Hennes råd är att man inte ska vara rädd för tecken.
- Det är bättre att våga göra om än det blir fel, än att inte teckna alls. Ofta blir det rätt, som tecknet för "hund", det gör man genom att klappa på låret. Det gör man ju om man ska kalla på en hund, klappar sig på låret.
80 nya tecken
Dagen varvas med praktiska övningar och med att Håkan Ernklev delar med sig av sin kunskap. 80 tecken är det meningen att var och en ska få med sig efter dagens slut.
- Men antal tecken man kan är ointressant. Jag har träffat personer som kan 1 000 tecken men inte kan kommunicera med dom. Att lära sig en massa tecken hjälper inte utan det handlar om att förstå vad människan säger som pratar med och då måste man se hela personen som tecknar.
Håkan Ernklev har arbetat med utbildning i teckenspråk och kommunikation i över 25 år och för varje år som går ser han ett ökat intresse.
Problemet inom många verksamheter är att man kan för lite tecken för att kunna ge de tecknande barnen ett väl fungerande språk. För att verkligen kunna utveckla någons språk med tecken så behöver man kunna en hel del.
- Att teckna är ett högnivåspråk, precis som tal och det kräver ordentlig kunskap för att kunna användas på rätt sätt. Än i dag tror man att det räcker med ett 30-tal substantiv och lite tecken för färger, men det är att gravt underskatt ett barns behov för att kunna utvecklas.
- Det är viktigt att komma ihåg att det inte är omgivningen som ska begränsa vilket språk ett barn ska ha, utan det är individen som sätter taket.