Den 16-åriga tjejen från Djupviken, Victoria Nordberg, går första året på naturvetenskapliga linjen på Strömbackaskolan och trots att det är mycket plugg som ska göras så hinner hon med så mycket som sex konståkningsträningar i veckan.
- En av träningarna är ett barmarkspass, och sedan har jag två träningar på lördagar, säger Victoria Nordberg.
Visserligen kan det låta mycket för en otränad person, men enligt Victoria rullar allt oftast på ganska bra, och när de stressigare dagarna infaller åker hon direkt från skolan till ishallen.
Finns det tid över brukar hon annars vara med kompisar, och kvällarna brukar innebära plugg.
- I all fart och fläng hinner jag precis. Jag tar mig snabbt ett mellanmål efter en skoldag och sedan är jag på G, säger Victoria med ett leende.
Victoria började utveckla sitt intresse för skridskoåkning tack vare sin mamma Anita. Victoria sattes på en skridskoskola när hon var sex år för klubben Piteå Konståkning som hon än i dag representerar.
- Jag tror att skulle mamma inte satt mig på en skridskoskola skulle jag nog inte i dag ägnat mig åt konståkning, kanske hade varit någon helt annan sport eller vem vet, ingen alls, säger Victoria.
Dyrbara skridskor
Konståkning är en sport där det är stor fokus på skridskorna, och ska man ha ett par riktigt bra, formade efter sina egna fötter så får man räkna med att lägga ut några tusenlappar.
- Skridskorna är det dyraste inom sporten och man byter skridskor ungefär vartannat år. Mina nuvarande var ganska dyra, drygt 8 000 kr, inflikar Victoria.
Konståkningssäsongen börjar lida mot sitt slut, berättar Victoria, i april månad så försvinner isen på LF Arena där många av hennes träningar är och allt fler barmarksträningar börjar då äga rum båda utan och tillsammans med hennes klubb.
- Barmarksträningar innebär att jag tränar och utövar hopp utanför isen och gör rotationsövningar som bland annat stärker balansen, och om tiden finns brukar jag försöka besöka gymmet också, säger Victoria Nordberg.
Varför konståkning, undrar en okunnig UNG reporter efter att lyssnat och tagit in all möjlig fakta om skridskor och avancerade hopp och piruetter.
- Jag brinner för konståkning för att det är en sådan mångsidig sport. Jag "jagar" inte en fotboll hela tiden, känner jag inte för att hoppa så snurrar jag lite, berättar Victoria.
Victoria har inga planer på att lägga av, långt ifrån, hon strävar hela tiden efter att bli bättre och trots att det finns vissa perioder som är jobbigare och att hon stött på motgångar i karriären vill hon fortsätta utvecklas så mycket som möjligt. En dag kan hon även tänka sig att bli konståkningstränare.
- När jag klarar nya hopp, piruetter, stärks min vilja att fortsätta framåt, och visst, det skulle säkert vara kul att en dag bli konståkningstränare, men jag vill nog gå högskola och sådant innan så jag får mig en bra utbildning och helst något inom naturvetenskap, kommenterar Victoria.
Eftersom Victoria åkt så länge vet hon att nervositeten inför en stor konståkningstävling ibland kan smyga sig fram och det krävs verkligen massor av tänk och övning innan ett konståkningsprogram sitter helt felfritt.
- Dagen innan stora tävlingar brukar jag tänka mitt konståkningsprogram, och ramlar jag när jag väl kör programmet är det bara att resa sig upp och skaka av sig det. Ingen idé att tjura även fast man vill så gärna bara göra om det, men tänker jag så skulle det kanske bara gå ännu sämre, avslutar Victoria.