Vi måste få känna på vårt eget sätt
Jag var 15 år gammal och hade aldrig tidigare missat en straff, i alla fall vad jag kommer i håg. Men den här gången blev den första.
Tårarna fullkomligt sprutade från mina ögon och straffmissen sved i över en veckas tid.
En av mina närmaste vänner som också brukade vara säkerheten själv när det gäller straffar missade också. Vi grämde oss tillsammans. Vi tog fotboll på högsta allvar, vi ville verkligen sätta straffarna och främst av allt ville vi vinna, vi hatade att förlora. Men det blev förlust den här gången.
Efter matchen försökte mamma och pappa trösta mig, men det var förgäves. Ingenting hjälpte. Det här var blodigt allvar för mig och det kändes som om hela min värld rasade samman. Det kanske låter överdrivet, men det var så jag kände den gången.
När jag i dag, elva år senare och 26 år gammal, blickar tillbaka på förlusten och straffmissen har tiden förstås läkt alla sår.
Under åren har jag insett att det är okej att ha en dålig dag på jobbet, ingen fotbollsspelare presterar på topp jämt, även om man gärna önskar att det skulle vara så.
Istället ler jag åt det hela på samma gång som jag ändå tycker att det skildrar något viktigt som är värt att lyfta fram och ha i åtanke.
Fotboll handlar om så mycket mer än att bara springa efter en boll och försöka få den i mål. Fotboll handlar om känslor som speglar sig i både glädje och sorg.
Känslorna efter den missade straffen var en riktigt tung börda just då för mig. Precis som många andra unga fotbollsspelare säkert känner efter att ha missat en i deras värld viktig straff. Vad jag vill komma till är att en del tar fotboll på största allvar, andra med en nypa salt och vissa så där lagomt. Och att känna olika är okej. Speciellt i de åldrar där det mestadels handlar om lek.
Vi är individer som måste få handskas med saker och ting på vårt eget sätt och vi måste få känna på vårt eget sätt. Varje fotbollsspelare, så väl barn och ungdom som junior och senior, har sin egen känsla till fotboll och så måste det få vara. Ingen ska säga hur man ska känna, reagera eller tycka. Inget är rätt eller fel.
Individen avgör hur den vill bemöta och reagera på en situation och det är okej så länge det är ett lämpligt uppträdande och inte går ut över någon annan som tar skada av det.
Händer det något i våra ögon "opassande" inom fotbollen så handskas vi med det på ett eller annat sätt och hur tungt det än kan kännas så kommer man förr eller senare skymta ljuset i tunneln. En vacker dag går det över, men om det ska ta en dag, en vecka eller en månad kan ingen bestämma. Det får tiden utvisa.
Mina föräldrar fanns där för mig och lät mig känna på mitt eget sätt och så tycker jag att det ska vara. Men många gånger fungerar det inte så i verkligheten.
Till alla fotbollsföräldrar, tränare och ledare vill jag därför rikta en uppmaning inför den stora fotbollsfesten Piteå Summer Games. Kom i håg att barnen och ungdomarna måste få ha sin egen relation till fotboll och känna på sitt sätt. Det gör vi på alla andra plan i livet så varför ska man inte få göra det även inom fotbollen?
Och till alla er som ska spela i Piteå Summer Games - stort lycka till, se till att ha roligt tillsammans!
Så jobbar vi med nyheter