"Vi kan inte ha det som i dag"

Ulla Ölvebro, Luleå, har lång erfarenhet av politik. De senaste fyra åren har hon suttit med i ansvarskommitten som utrett frågan om att göra om Sveriges landsting och län till större regioner. Som gammal kommunpolitiker var hon inledningsvis kritisk till planerna, men hon har ändrat uppfattning. - Jag ser det som ett måste. Den största anledningen till det är att jag är övertygad om att vi får en bättre och rättvisare sjukvård. Under fyra års arbete har Ölvebro lärt sig oerhört mycket om hur det svenska samhället fungerar och konstaterar att den ena handen inte alltid vet vad den andra gör. Ett exempel är att statliga myndigheter och verk i dag är organiserade på 44 olika sätt. - Så kan vi inte ha det. För att få optimalt samarbete och struktur måste samordningen bli bättre. Därför är ett av kommittens förslag att myndigheter och verk geografiskt organiseras på samma sätt som de föreslagna regionerna. Kommittens förslag är 6-9 regioner. För den norra regionen är det troligast att de fyra nordliga länen (Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland) slås samman. Mot det talar de långa avstånden, men Ölvebro anser att fördelarna överväger. - Vi får storlek och muskler nog att hävda oss mot andra regioner. Den kanske mest påtagliga förändringen är att dagens landsting skrotas. Hälso/sjukvård tas över av en regionkommun, som alltså skulle innefatta fyra län. <h3>Bättre sjukvård</h3>- Vi vet att vårdkvaliteten varierar kraftigt i landet och vi vill ge medborgarna en rättvisare och bättre vård. Vi kan inte ha all vård på alla sjukhusen. Specialisering är nödvändig. Det finns farhågor om att minst ett par av dagens fem sjukhus i länet försvinner. (I Västerbotten finns 2,5 sjukhus, Västernorrland 2,5 och Jämtland 1 sjukhus). - Så behöver det inte bli. Däremot måste den specialisering av sjukhusen som redan är påbörjad fortsätta. Det innebär sannolikt mer resande för patienterna och därför är det viktigt att regionen har ansvar för kollektivtrafik och transportsystem. - Den som är sjuk har knappast något emot att transporteras en bit om vederbörande vet att där väntar specialister och den bästa vården. Det är bara sjukhuskramarna som inte har förstått att det är nödvändigt att organisera om sjukvården. <h3>Ansvar för utveckling</h3><BrödFråga>Var hamnar regionkommunen geografiskt och måste det byggas ett kontorskomplex i stil med EU-parlamentets byggnad? </BrödFråga>- Typiskt manligt tänk. Vi har nog lokaler så att det räcker. Umeå är en mittpunkt, men det är ingen självklarhet att regionkommunfullmäktige ska lokaliseras dit. Dessutom kommer det sannolikt att finnas underorgan för exempelvis primärvård, folktandvård och kultur närmare medborgarna. Hälso- och sjukvården är kanske den påtagligaste förändringen för medborgarna, men regionkommunen får också ansvar för utveckling och tillväxt. Ulla Ölvebro skräder inte orden när det gäller dagens länsutvecklingsplaner. - Det görs planer hela tiden som diskuteras och sedan hamnar i en pärm. Alla berörda ser till sitt eget, men ingen har ansvar och det finns ingen budget. Det är skandal och det måste bli ändring på det. Regionkommunen får däremot en budget med ansvar för en rad områden. Exempelvis näringslivsfrågor, infrastruktur, kollektivtrafik, EU:s strukturfonder, regionplanering med mera. Pengarna lyfts från dagens landsting och länsstyrelser. <h3>Länsstyrelsen sköter tillsyn</h3><BrödFråga>Vad blir länsstyrelsens roll och blir landshövdingen kvar? </BrödFråga>- Länsstyrelsen, en för varje region, blir som tidigare statens förlängda arm, men uppgiften blir främst samordning, kunskapsbildning och tillsyn. Det är troligt att tillsyn som i dag ligger på kommunerna förs över till länsstyrelsen. Landshövdingen är statens man och vilken titel det ska vara vet jag inte, men med regionkommun får vi istället folkvalda företrädare för regionerna. - En annan förändring är att regionkommunen får kontroll över regionplaneinstrumenten. I dag har kommunerna planmonopol för mark och vatten. Ulla Ölvebro tror att regionkommunerna på sikt kan få än fler uppgifter och ansvar, exempelvis för delar av arbetsmarknadspolitiken och gymnasieskolan. Allt för att få optimal rättvisa. <h3>Finns ett motstånd</h3><BrödFråga>Alla partier är överens, men inom partierna finns opposition och i Norrbotten har moderaterna sagt nej. Är inte regiontanken förankrad? </BrödFråga>- Jag tror att de flesta beslutsfattare på kommun- och landstingsnivå inser att det är nödvändigt med en förändring, men bland medlemmarna finns det tveksamma. Det finns en rädsla att det blir för stort. Det är givetvis intressant vad moderaterna beslutar på sin riksstämma. <BrödFråga>Det är ganska kort remisstid (21 september)? </BrödFråga>- Ja, men regionfrågan är ingen nyhet för beslutsfattarna och politikerna. Det är viktigt att de tar initiativ nu, säger Ulla Ölvebro.

"Vi kan inte ha det som i dag"

POLITK. Vi kan inte ha det som i dag! Det anser s-politikern Ulla Ölvebro som suttit med i den kommitte som utrett regionfrågan. Hon är övertygad om att större regioner innebär bättre och rättvisare sjukvård. Och att ansvaret för utvecklings- och tillväxtfrågor blir tydligare.