Så tänds hoppet för alla som mår dåligt av sin övervikt. Ytterligare en diet har intagit tronen i medierna, lömskt flinande med fickorna fulla av pengar. I väntan på nästa diet som kommer att poppa upp och ta över.
5:2-metoden är här.
Fem dagar av att äta som man brukar, med allt vad det för den enskilde innebär, sedan två dagar med max 500 kalorier per dag i intag som kvinna.
Alla som har lite vett fattar att dra ner på det totala veckointaget – hur du än gör det – ja det funkar!
Även 6:1 eller 4:3 skulle ha effekt. Men vem mår bra av att två dagar i veckan ligga på ett intag så lågt att man inte orkar träna, får ont i huvudet och är trött.
För visst borde det vara direkta biverkningar, i alla fall enligt de sociala medierna ...
Men som livsstil? Jag fattar inte detta riktigt, ska man svälta sig två dagar i veckan resten av livet, eller? Vad händer när man ligger i en hög, dock 5 kilo smalare, och är så spyless på att måsta tacka nej till ännu en måltid att man måste dra igång 7:0-an?
Så klart går man upp i vikt igen.
I vanlig ordning efter en diet. Lite mer.
Men visst går vi på dessa quickfix-metoder. Samma personer som för ett par år sedan förespråkade LCHF och tjänade massa pengar förespråkar nu ytterligare ett sätt. Var man inte nöjd med LCHF eller blev pengarna slut?
Jag brukar ibland testa olika trender i studiesyfte för att veta vad jag pratar om, men så tänkte jag mig själv på ett par rullskidor med 500 kalorier i kroppen den dagen. Nja, kändes inte lockande direkt. Återigen, det är ingen magi. Bara två dagar av ett extremt lågt intag, så går man garanterat ner i vikt. Behöver inte prova, gillar mat och hård träning alldeles för mycket.
Så ”vad tror jag om 5:2?”. Frågan har jag i mitt arbete som hälsovägledare fått svara på ungefär trehundra gånger den senaste veckan.
Jag ger samma svar som alltid vid dieter: Det som inte funkar som livsstil och som är en livslång förändring kommer i längden bara att göra dig ännu mer olycklig.
”Ja, men på cellnivå så förnyas våra celler och vi kommer att leva längre!” säger de 5:2-frälsta.
Alltså, kom inte och försök få i mig att vi skulle göra något så energikrävande för att vi om fyrtio år, eventuellt, får effekt!
Så vitt jag vet har jag aldrig kunnat motivera en enda person i mitt liv till att träna med motivationen: Du kommer att förnya dina celler och leva jättelänge!
Får man då belöning i form av snabb viktnedgång är det lätt för en person som kanske redan har en lättre ätstörnning att liksom en drog vilja ha mer. Man slutar äta även dag tre, fyra och fem. Kanske har jag fel, men att svälta sig under en lång tid är ingen lek, utan ett litet spel med den egna kroppen som insats. Men folk verkar kunna göra allt för ändamålet att tappa vikt.
Jag undrar också vad folk som kör denna diet säger till sina barn. ”Nej, i dag äter mamma/pappa inget, för i dag är det svältdagen!” Vi är förebilder för våra barn och de gör som vi gör. Det sista jag vill är att mina barn ska få en skev uppfattning om sina kroppar och börja banta.
Alltför många med övervikt som jag hjälpt och coachat har ärvt sitt dåliga beteende och har haft föräldrar, ofta en mamma, som bantat hela livet och där personen lärt sig att mat är negativt laddat, och en belöning istället för näring och njutning.
När jag vägleder en person mot en bättre hälsa kommer jag aldrig att vara roligare än att säga det vanliga tråkiga. Bättre mat, mindre socker och stress och mer rörelse.
Och lyckas du med det, min vän, då behöver du inte ens öppna en tidning som handlar om en diet igen.