Trots att det inte finns några andra åskådare i publiken så är många platser på läktaren upptagna. Här och där ligger nämligen flera instrumentfodral utspridda. Scenen är fylld av ungdomar som alla har varsitt instrument och varsin stråke. Till vårt vänster sitter fiolisterna och till höger cellisterna. Ledaren och organisatören bakom MusT 2, Roger Konradsson, hjälper de sistnämnda att hitta rätt ton på sina instrument, och med ryggen mot ingången sitter dirigenten Bosse Olofsson. Snart börjar han räkna in orkestern, och när han viftar på armarna drar ungdomarna sina stråkar på strängarna och musiken som bildas är så häpnadsväckande vacker att vi tappar hakorna.
– Vi hinner en gång till innan vi tar lunch, uppmanar Bosse då de spelat igenom låten ett par gånger, och när den sista tonen har tonat ut blir scenen fort tom och de hungriga musikerna skyndar sig till matsalen.
Konsert som avslutning
Efter lunch möter fem glada ungdomar upp UNG för en pratstund. Vad alla har gemensamt är deras stora intresse och glädje för musik, samt att de har varit på flera MusT-läger tidigare.
– Det är roligt och man får lära sig att spela i orkester så att det blir fina nyanser, säger Olivia Kristofferson från Arvidsjaur.
– Vi får ju hem låtarna innan vi kommer hit så man kan öva lite hemma, säger Klara Kristofferson.
Hon är fjorton år gammal och spelar, precis som sin lillasyster Olivia, fiol. Trettonåriga cellisten Hannes Sandlund från Norrfjärden instämmer med sina medspelare och tillägger:
– En låt fick vi i dag. Vi spelar totalt fem låtar och ska ha konsert i Älvsbyn på söndag. Ibland kan det ju vara svårt att spela tillsammans, men det är roligt.
– Några av låtarna har vi spelat på tidigare MusT-läger, så dem kan man redan lite av, menar Ella Asp, 17 år från Rosvik. Hon är här tillsammans med sin trettonåriga lillasyster Asta och även de spelar fiol.
Bra samspel trots ålderskillnaden
Många av deltagarna på lägret har spelat sitt instrument största delen av sitt liv. Asta har spelat i fem år, Olivia i sex och Klara i åtta.
– Sen finns det ju dem som är tretton och har spelat sen de var fyra, så åldersskillnaden har inte så mycket med talangen, eller hur mycket man kan, att göra, menar Ella.
–Det handlar nog mer om svårighetsgraden på låten och hur lätt man har att lära sig, förklarar Asta.
Någon som verkar ha lätt för att lära sig är Olivia. Hon är på lägret som är från tretton år, trots att hon bara är tolv. Syskonen Kristofferson håller med Ella och Asta, och Olivia säger:
– Man kan ju vara med om man är yngre, bara man klarar av det.
Alla fem tycker att gruppen de spelar med fungerar väldigt bra och de har väldigt roligt på lägret.
– Alla kan som prata med alla, och när man har varit på tidigare läger och lärt känna varandra där så umgås man mycket med dem. Det är klart att det blir lite gäng, men alla kan ändå vara med alla, säger Ella och de andra fyra håller med.
Att man hittar nya vänner och lär sig mycket är ett faktum, dessutom att spelandet får mycket tid är något som uppskattas.
Inte så mycket sömn
– Vi spelar så klart väldigt mycket, och så får vi ha lite fritid, säger Klara om lägret.
När UNG frågar hur en typisk dag på lägret ser ut svarar Olivia:
– Frukost, spela, lite fritid, spela, aktiviteter. Mat hela tiden! Sen spelar vi ännu mer.
Aktiviteterna kan innebära alltifrån tipsrundor och lära-känna-varandra-lekar till filmkvällar. Vi frågar gänget om de har lust att visa oss runt hur de bor under helgen. De nickar och leder oss upp och ner för trappor och genom korridorer.
Vi kommer till en korridor med några klassrum. Utanför dörrarna hänger lappar med orden ”killarna” respektive ”tjejerna” på. Vi har kommit till sovsalarna.
– Fast det blir ju inte så mycket sova, skrattar gänget.
På väg tillbaka till aulan frågar vi vad de brukar göra när de får ”ledig tid”. Svaret kommer snabbt:
– Pingis!
De visar oss pingisbordet utanför matsalen och medan de spelar rundpingis rinner tiden iväg. När de inser att repet har börjat om så springer de till aulan, går upp på scen och börjar spela sina instrument tillsammans med de andra igen, där vi såg dem från början. MusT verkar vara ett läger de trivs på.