Ulrika Iversen har tillbringat mycket tid på sjukhus under årens lopp. I januari drabbades hon av en RS-infektion och behövde läggas in på intensivvårdsavdelningen. Ett tag trodde läkarna hon skulle behöva läggas i respirator. "Jag är fortfarande inte helt återställd", säger hon.
Den tjusiga sibiriska katten Gargamel hälsar välkommen i hallen och smyger med vidare in mot köket där Ulrika Iversen, 49 år, fixar fram kaffe och butterkaka.
– Han är väldigt social och vill vara med, säger Ulrika och lyfter upp sin ögonsten i famnen.
Hon berättar att det var under mellandagarna förra året som han fick flytta hem till henne och maken Jörgen.
– Det kan ju rimma illa astma och katt, men det är ytterligare en sak jag drömt om som gått i uppfyllelse, inte bara att kunna planera för min 50-års fest (skratt).
Mirakelmedicinen Nucala, som Ulrika injicerar var 28:e dag, har gett henne ett nytt liv.
Redan som fyraåring fick Ulrika diagnosen astma.
– Jag har fått berättat för mig att de hittade mig medvetslös i snöhögar vid två tillfällen när jag hade varit ute och lekt. Det minns jag inte själv, men jag minns att jag alltid har behövt ta medicin och alltid har haft svårt att andas.
Som för många andra så blev Ulrikas astma lindrigare i tonåren för att sedan förvärras igen och bli riktigt besvärlig de senaste tio åren.
Under pandemin eskalerade problemen och hon blev ännu mer doft- och infektionskänslig. Hon drabbades ofta av svåra och långvariga förkylningar och besök på akuten och inläggningar på sjukhus avlöste varandra.
– Somrarna har varit lite lättare och mitt golfintresse har hjälpt mig att hålla ut, men vintrarna har varit värre, säger Ulrika och berättar att hon de senaste fem vintrarna levt väldigt isolerat och haft ett konstant behov av kortisontabletter och inhalerat luftrörsvidgande tre till fem gånger per dygn.
– Jag har känt en stor oro, kommer jag aldrig att bli bra? Att jag bara skulle bli sittande och inte kunna bli fri från kortisonet. Det har hållit mig vid liv, men bryter samtidigt ner kroppen och gör så att man binder vätska och är konstant hungrig. Det har varit en nedåtgående spiral.
"Jag minns ingenting annat än att jag alltid har haft svårt att andas", säger Ulrika Iversen.
Nyligen var Ulrika med och tävlade i Pussel-SM i Partille tillsammans med sin syster. Laget hamnade i mitten någonstans. "Att pussla har alltid varit roligt, ett tusenbitars-pussel sätter jag ihop på en eftermiddag".
Läkare inom allmänvården konstaterade att hennes astma låg på samma nivå som svår KOL och ville behandla henne för det, men hon stod på sig och hamnade till sist på lungkliniken i Sunderbyn.
– Astma är ju väldigt komplicerat och vi har kämpat för att hitta rätt behandling, men min läkare där har aldrig släppt mig, säger Ulrika.
I januari i fjol fick hon nog av sitt isolerade och inaktiva liv. Hon började yinyoga och skaffade sig en spinningcykel.
– Jag kände att kan jag inte göra det jag vill, så får jag hitta någonting som jag kan göra som jag får lära mig att tycka om.
Golf är det stora intresset på sommaren för Jörgen och UIrika Iversen. "Det är ett av mina mål, att kunna fortsätta med golfen. Det är motion som inte riktigt märks, det är bara roligt".
Ulrika Iversen brister ut i skratt när hon ser alla mediciner och hjälpmedel som hon behövt använda under årens lopp. I dag är det bara en bråkdel som behövs. "Det har varit helt galet mycket", säger hon.
Hon berättar att läkaren på Lungkliniken redan börjat misstänka att det var höga värden av eosinofilier (vita blodkroppar) som var orsaken till hennes svåra astma. Men det syntes inte i provsvaren.
Men då hon förändrade sitt liv, blev hon sakta bättre.
– Det var tufft men jag klarade av att vara utan kortison en månad, tillräckligt länge för att värdena skulle synas. Sedan fick jag börja om igen tills jag fick Nucala.
Hon berättar att när man har för mycket vita blodkroppar så skapar det inflammationer i lungorna.
– Så Nucala som jag tar nu var 28:e dag slår ut kroppens tillverkning av de vita blodkropparna.
I september fick hon sin första behandling med Nucala, som ett komplement till den vanliga långtidsverkande astmamedicin.
Nu har hon varit helt fri från kortison och behöver bara inhalera två till tre gånger i veckan.
– Nu vet jag för första gången hur bra livet kan vara med en medicin som fungerar.
Istället för att tvingas undvika sociala tillställningar har Ulrika nu kunnat gå på både julkonserter i kyrkan, återuppta intresset för bowling och lägga in mer fest och glamour i livet.
– Det är overkligt, jag är så tacksam över att jag fått en till chans i livet.
I januari kom dock ett tungt bakslag då hon drabbades av RS-virus och blev inlagd på sjukhus.
– Jag känner fortfarande av sviterna, men kämpar för att komma tillbaka. Jag försöker att se det som en parentes i mitt liv.
Älsklingen Gargamel är döpt efter den onda trollkarlen i Smurfarna. "Kullen föddes på Halloween, så alla kattungar är döpa efter olika häxor och trollkarlar", säger Ulrika.
Som telefonoperatör på You Call jobbar Ulrika med hjärt- och lungfondens gåvoservice.
Nyligen deltog hon i en klinisk studie via Karolinska kring digitaliserad KBT-behandling för att hantera oro kring astma och astmaanfall. En studie som finansierades av fonden.
– Det känns stort att tänka att: "Det här får mig att må bättre och det är hjärt- och lungfonden som har varit med och betalat det". Att gåvor som människor skänker gör skillnad.
Ulrika, som fyller 50 år i december, planerar nu för sin stora fest redan i sommar.
– Det ska firas ordentligt med ett riktigt party. Visst kan jag känna en liten sorg över de år som varit, men nu ser jag bara framåt.