Tystnaden
jag njuter av,
den behöver aldrig färdas,
den finns ju redan här.
Ett möte utan ord
är ofta gäst vid mitt bord,
en följeslagare på min väg.
Ur tystnaden stiger inga ord,
den svävar ljudlöst
över hela vår jord.
Jag vakar och bara finns,
kliver omkring,
som jag önskat,
men inte förmått.
Tänker det stora
men också mycket i smått,
utmanad av den
fantasi jag fått.
Vinden kastar
mitt hår omkring,
om det tycker
jag ingenting.
Plaskande regn
på min vita hud,
inget att orda
det har skrivits om förut.
Låter ögonen sakta svepa
över horisontens gulbleka.
Nu sova snart alla tungt
i tystnadens stilla lunk.
Så jobbar vi med nyheter