Blekrosa, skira pionblad i kontrast mot rostiga plåtkanter och grusgångar i den lummiga delen av trädgården. Här tar gammeldags växtlighet som akleja, riddarsporre och ros plats. Här finns också en sittplats i morgonsol. Trädgården fortsätter med en utgrävd yta där ett växthus snart ska ta form. Ett par värdiga blågrå pardörrar står lutade mot väggen, i väntan på att komma i bruk. Likaså några gamla fönster från mormor och morfars hus.
För bara några år sedan bodde Sara Sandqvist i en lägenhet två gator upp. Det var hennes bästa vän som tipsade om att det äldre huset vid återvändsgränden var till salu.
– Hon följde mig på visningen och när vi kom till vardagsrummet tittade vi på varandra och nickade. Det här huset var rätt. Jag fastnade på en gång, energin kändes bra, säger Sara.
Anledningen till husdrömmen handlade om en sak. Sara ville ha en trädgård.
– Och den här trädgården var perfekt eftersom inget var gjort. Den var ett blankt papper, med ytor som tilltalade mig. Jag såg möjligheten att på ett naturligt sätt kunna dela upp trädgården i olika rum.
Sara flyttade till sitt vita hus i början av oktober 2014. Dagen efter grävde hon bort gräsmatta för att fylla på med matjord och förbereda de första planteringarna.
– När jag växte upp hade min mormor en jättefin, stor trädgård i Mattisudden utanför Jokkmokk. Hon hade långa rabatter fyllda av pioner, liljor, smörbollar och liljekonvaljer. När pionerna slog ut plockade mormor alltid en bukett som jag fick ta med hem. Vi plockade också egna buketter, både från rabatterna och från ängen med vildblommor intill. Jag kände alltid lugn och frid när jag var där.
Utifrån de minnena valde Sara blommorna till hörnet av trädgården som hon kallar mormors trädgård. Den har en strikt grusrundel och gångar, medan planteringarna är lummiga med en vildvuxen känsla.
I ett annat hörn samsas jordgubbar, lök, sallad, morötter, tomater och majs med olika sorters sallad i köksträdgården.
– Jag gillar estetiskt tydliga rader och odlingslådor som binder ihop platsen. Jag har ingen dröm om att plöja upp ett stort fält och odla, eller att bli självförsörjande. Köksträdgården bygger på min lust att experimentera och jag klurar redan på vad jag ska odla nästa år, säger Sara och räknar upp zucchini, broccoli, gurka och vattenmelon i drivbänk.
– Det är fascinerande att man kan så ett litet frö som rätt snabbt ger något man faktiskt kan äta. Det blir som en belöning. Jag lagar mycket mat med tomatbas, som lasagne, pizza och pasta och med växthuset hoppas jag kunna få så mycket tomater att jag kan frysa in och ta fram, säger Sara.
Hennes trädgårdsår börjar strax efter nyår.
– Då kickar lusten igång, jag funderar och planerar. Att drömma om hur jag ska göra är den roligaste biten. Jag blir så avundsjuk när jag ser att de i södra Sverige kan börja så och sedan plantera ut, medan vi fortfarande har massor med snö kvar. Under den perioden tittar jag på massor av engelska trädgårdsprogram på Youtube. Men när hösten kommer är jag ganska mätt och behöver trädgårdsvila – tills i januari då allt väcks till liv igen.
När den första vårvärmen rullar in i trädgården flyttar Sara ut en stor del av livet.
– Jag tycker om att sitta ute och läsa, därför har jag byggt verandor på flera platser. Det är så jag tankar energi. Ett annat sätt att fylla på med energi är att jobba i trädgården. Och så tränar jag mitt tålamod. Det får jag verkligen öva på! När man planterar en perenn ser den ynklig och halvtaskig ut, andra året börjar den ta sig och först tredje året kan man räkna med att den växt till sig. Det tar tid och jag får lära mig att hålla ut.
När Sara jobbar med händerna, rensar ogräs, jordförbättrar eller flyttar om någon blomma får ljudböckerna vila. Kvar blir vinden i ett löv, sorlet av barn som leker i närheten och insekter som surrar.
– Att rensa ogräs är helt okej om man har tid, det kan bli jobbigt om jag känner att jag hamnar efter. Men jag försöker att inte låta trädgården ge dåligt samvete eller bli ett krav. Om något vissnar plockar jag undan det och testar något nytt. Det är inte mer än så.
En tidigare ägare av huset planterade rönnbär, hägg och björk mot bergsslänten i ena änden av trädgården. Träden har nu vuxit upp till en liten skogsdunge. Den skickar väldoft om sommaren, ger en ombonad känsla sommartid och sprakar av färger om hösten. I närheten har Sara anlagt en skuggrabatt där hon jobbar med olika blad och texturer.
– Dungen påminner mig om en barnbok som jag tyckte mycket om och där har jag satt upp flera fågelbord.
Omtyckta böcker och mormorsblommor. Sara återkopplar ofta till minnen.
Hon tycker om att gå på loppis och låta gamla ting få en plats i hemmet.
– De berättar en historia, säger Sara och lutar armbågarna mot det grönmålade träbordet i utbyggnaden.
Bordet kommer från hennes mormor och morfars sommarstuga – och rummet har hon skapat för att ha en ljus plats med breda fönsterbänkar. Här driver hon upp sina plantor innan de får flytta ut i solen.
– För mig började allt med blommor, som en känslomässig koppling till barndomen. Men efter mormors trädgård har intresset växt och jag har börjat tänka mer på hur man bygger upp en trädgård. Jag drömmer om blad och former och gröna nyanser.