För snart ett år sedan besteg Tommy Sundberg, som till vardags jobbar som brandman, Kebnekaise för första gången. Då tillsammans med ettåriga dottern Lo. Den toppbestigningen la grunden för åttaåriga storasystern Tildes äventyr.
– Jag ville också prova det. Jag började tänka på det när pappa var i väg med Lo, säger hon.
Sagt och gjort. Tilde som fyllde år 1 augusti fick toppturen i födelsedagspresent och under förra fredagen påbörjade Tilde och pappa Tommy resan mot Nikkaluokta.
– Därifrån gick vi cirka 1,5 mil och åkte båt 5 kilometer till fjällstationen. Det tog omkring sex timmar. På lördagen gick vi upp och ner för berget och sedan tillbaka till Nikkaluokta igen på söndagen. Vi hade jättetur med vädret, det skulle regna massor men vi klarade oss, säger Tommy Sundberg.
Hur känns det att ha gjort det?
– Det känns bra och det känns skönt att ha gjort bort det, säger Tilde Sundberg.
Under turen längs den västra leden var det många som ville stanna och prata med Tilde. Samtliga var imponerade av åttaåringen som själv tog sig upp och ner för berget.
– Flera berättade att de skulle säga till sina barn att de också kan följa med. Det är verkligen jättekul om fler ger sig ut och vandrar, det behöver ju inte vara på Kebnekaise, säger Tommy Sundberg.
Från början väntade sig Tilde Sundberg att hon och pappa kanske skulle behöva vända för att vandringen blev för jobbig. Tommy Sundberg hade räknat med att det skulle ta cirka 15 timmar tur och retur, men Tilde höll bra fart och på 13 timmar hade de avverkat cirka 18 kilometer och en stigning på cirka 2 000 höjdmeter. Vädret var bra nästan hela vägen, förutom på toppen där det var väldigt dimmigt.
– Sista biten innan toppstugan blev jag blev trött och jag kände att jag inte orkade mer, säger Tilde.
– En del av mig ville vända eftersom Tilde frös om fingrarna och var trött men hon var väldigt beslutsam med att fortsätta, säger Tommy.
När stegjärnen var på och de hade tagit sig hela vägen upp till toppen så gick de in i toppstugan för att värma sig.
– Där drack vi varm choklad och det var egentligen enda pausen. Vi tog några pauser till men hon satt ner i trettio sekunder och sedan ville hon gå vidare. Jag hade svårt att hänga med ibland, skrattar Tommy Sundberg.