Bara en gömma i vardagstiden, några timmar av vänskapligt prat och analys. Av kaffe, choklad och klokskap. När det blir dags för min dotter att sova bäddar jag en snabbkoja.
Saccosäcken under trapetsen i vardagsrummet. Den får utgöra tältstomme. Några filtar över och sedan slumrar hon snart i sin tipi.
Dörren på glänt, jag hör hur hon andas tungt därinne.
En varmtrygg dotter i en saccosäck får mig att minnas en annan varmtrygg dotter i en annan saccosäck.
Det barnet är en vuxen person nu, långt härifrån, men hennes mamma är en av de som sitter vid mitt träköksbord. Det är därför minnesbilden kommer till mig ovan diskbänken.
Det känns fint. Vissa människor träffar man inte regelbundet, men de finns där. Gång på gång återkommer man till varandra, gång på gång fyller man en mening.
Mellan skjutsa-på-dans och sälja en bil och bjuda på rykande hett te och choklad- och hallonscones med färskost, chèvre och fikonmarmelad har jag också jobbat.
I torsdags besökte jag och min kollega Maria Johansson Luleå för att träffa ett par där välsmakande mat är en särdeles röd tråd genom livet.
Vi passade också på att äta lunch på deras nya arbetsplats. Där finns en butik fylld med surdegsbröd och hängmörat kött.
Också en lucka i vardagstiden. Värme, stilla musik och dofter som värmer. Inifrån och ut.
Här intill kan du läsa om mat från en annan synvinkel.
Och. Ha en fin helg.