Rigmor Lundman har en halvtidstjänst som kognitiv beteendeterapeut vid Piteå hälsocentral. Hon anser att människor med psykiska problem ofta får vänta för länge.
– Jag har jobbat i sex år och det blir ingen förändring. Vi har en inströmning av patienter som mår dåligt och en väntelista som är alldeles för lång, det kan bli ett halvårs väntetid.
En patient kan vid första kontakten exempelvis ha begynnelse till social fobi eller depression. Innan Rigmor Lundman hinner kalla till ett möte kan patienten ha hunnit komma in i en allvarlig depression.
– Just när det gäller kbt jobbar man mycket med den egna förmågan och kraften och det är så viktigt att man är motiverad. Hinner man då bli så sjuk att man inte orkar går det inte att hjälpa.
Stort mörkertal
Hon påpekar att det är en helt annan uppbackning vid hälsocentraler i södra Sverige. Där jobbas mer med team och rehabfrågor.
– I Piteås primärvård finns det jag och kbt-behandlare på Cederkliniken, plus en privat kbt-terapeut. Vi är överösta av patienter så att jobba i team eller grupp hinner vi inte. Man ror ju så mycket man kan, men det är förfärligt mot patienterna. Det finns ett stort mörkertal som aldrig kommer fram till behandling och det är sorgligt.
Hon anser att det borde finnas en central enhet med psykologer precis som för barnen, förslagsvis två psykologer på de fem hälsocentraler som finns i Piteå.
Nedskärningar
När patienterna är för sjuka, remitteras de till psykiatrin, men även där är resurserna begränsade. Ibland kommer remissen i retur – patienten får inte komma.
– Det märks att de skurit ner. Det blir hårdare och hårdare krav, de ska helt enkelt vara sjukare...
Åtgärden blir i dessa fall ofta läkemedel.
– En viktig faktor är att man mår ännu sämre den första tiden med antidepressiva mediciner. Man sätter in dem och hoppas att de klarar det – jag håller andan ibland.
"Det handlar om pengar"
Ronny Grundström, verksamhetschef vid Piteå hälsocentral, är väl medveten den psykiska ohälsan. Han menar dock att man håller den nivå som primärvården ska klara angående ångestsymtom och depressioner.
– Om det blir allvarligare så skickar vi patienten vidare till psykiatrin.
Men köerna är väldigt långa?
– Vi gör vad vi kan, men det handlar om pengar i slutändan.
Camilla Andersson, chef för närsjukvården, pekar på landstingets knappa ekonomi.
– Men det finns förslag på att testa någon annan variant av psykologstöd. Vi kommer att få nationella utvecklingspengar för detta. Men först måste vi göra en analys av den psykiska ohälsan tillsammans med kommunerna.